- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
162

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klipporna, hvarför flottningsbolagen låtit bortspränga de
värsta, detta till skada för turisten. (Om Laforsens historia
och därmed förknippade sägner, se S. T. F:s årsskrift för
1899: Ät Helsingland af Johan Nordlander.)

Vägen gick allt framgent öfver enformiga tallmoar, då
och då med en utsikt åt älfven. Vid hvilstället Lassekrogen
hade jag ämnat ligga öfver, men natten var så ovanligt
ljus och vacker och luften så sval, skada att sofva; jag
hjulade på. Det ligger ett säreget behag i att färdas genom
dessa bygder en sommarnatt. Den djupa stillheten och den
stundom nästan tryckande ensamhetskänslan skingras här
genom möten med foror, hvilka nu, sedan dagens tryckande
värme är öfver, draga fram på vägarna. De komma ofta
som karavaner, fyra till sex vagnar i rad; vanligen har
hvarje kusk två vagnar, och det går lika bra, ty hästarna
äro vana och kunna sköta sig själfva. Långsamt går det,
och vagnshjulen skära djupt ned i det lösa gruset, hvaraf
uppröres ett litet dammoln, som omsveper karavanen; men
framåt går det, lugnt och säkert. Undrar just, hvad han
tänker på, forbonden, där han tigande sitter på sin fora och
natt efter natt drager fram genom skogar och ödebygder,
kanske ända upp mot gränsfjällen. Tänker han månne på
att med hvarje fora han kör, bringar han öfver ett litet
stycke kultur från den s. k. stora världen till afbygdema
däruppe, att han för hvarje gång sätter nya redskap i
händerna på dem, som däruppe bygga och bo, att göra lifvet
större och rikare, men också medel att lägga det öde. —
Nej, det gör han sannolikt inte, hans tankar gå åt annat
håll: till hus och hem, till åker och äring m. m. sådant;
det är blott en ensam hjulryttare, som funderar hit och dit
i halfskymningen, men det hör inte hit. Jag har emellertid
från den där natten minnet af en tafla, en vacker, en äkta
nordisk tafla, som jag icke kan skildra — vore jag målare,
skulle jag sätta den i färg —, men jag skall försöka antyda
den. Det var vid ett timmerstup, där skogen öppnade sig
mot älfven, som här vidgat sig till en långsmal sjö.
Vattnet stilla och spegelblankt, omramadt af dunkeldjupa skogar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:21:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1901/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free