- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
163

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därbakom mörkblå berg och öfver slumrande land
och vatten en drömblå himmel, oändligt klar och oändligt mild.

Den lätta nattskymningen hade redan börjat skingras,
då jag red fram genom Färilas backiga bygata och
hoppade af vid den lilla rödmålade gästgifvargården. Ljufligt
var det att här få sofva, sofva i ro, ostörd af flygfän,
skinnbaggar och andra fän. Och härligt var det att vakna på
morgonen vid glittrande sol, styrkt och uthvilad, och att få
blicka ut öfver den ljusa, leende taflan därutanför. Få
gästgifvargårdar ha gjort ett sådant intryck af snygghet och
trefnad som denna. Kanske förtjänsten häraf till stor del
bör tillmätas den särdeles behagliga bondflickan, som
passade upp. I Färila hade jag åtskilligt att bestyra. Redan
ofvanför Kårböle hade jag nämligen kommit i kollision med
urberget med den påföljd, att ena pedalvefven blef krokig.
Åt den saken var ju för tillfället intet annat att göra än
att tacka Per From för att den icke blef krokigare och
sedan sitta upp igen och trampa gladeligen på, under det
högra benet för hvarje hvarf beskref en obeskriflig kroklinie.
Här fick jag emellertid fatt i en mångsidig och
företagsam man, som rakade först min krokiga pedalvef och
sedan min mossiga haka samt slutligen lät mig läska min
strupe med en lemonad, som skulle öfverträffa alla andra.
Reparationsverkstad, rakstuga, kafé, allt på en icke
öfverdrifvet stor yta — idylliskt och hemtrefligt! Men farväl,
du fagra Färila med dina företagsamma inbyggare, nu till
Ljusdal!

Fortfarande tallmoar, här och där gårdar. Ett par åskskurar,
efterlängtade af den törstande jorden, kommo denna
att utsända den där egendomliga, icke vidare behagliga
jordlukten, som blef så stark, att den rakt steg mig åt
hufvudet. Snart hade jag Ljusdals stora socken framför
mig, vid och vacker och tätt bebyggd, med kyrkan nere vid
älfven och i bakgrunden skog och berg i vackert brutna
linier.

Här vände nu vägen till Stockholm af åt höger utmed
Ljusnan. Men som jag hjulade mindre för att förflytta mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free