Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Stockholm än för att få se på nära håll, hur mitt eget
land ser ut, och som jag nu var endast några mil från min
födelsebygd — Delsbo —, så satte jag öfver Ljusnan på
den långa landsvägsbron och fortsatte sedan österut
Kommer någon främling hjulande den vägen efter mig, så vill
jag afråda honom från att taga vägen till Hybo, ty den
vägen är hjulbar allenast i begynnelsen. Efter mer möda
än åsynen af Hybo stora sågverk förtjänade, var jag då
åter på stora landsvägen, och här gick det så mycket
raskare, ty vägen var nu hård och jämn, om än något backig.
Härlig var färden genom Grytjesbergen, bjudande på taflor
af storslagen, vild skönhet. På vänster sida lodräta
bergväggar och väldiga klippblock, åt höger vida utsikter öfver
skog och sjö. Så bar det småningom utför mot
Dellensjö-arnas bäckenland, hvars vatten glimmade blått i fjärran.
Och på aftonen var jag framme i den vida, men sorgligt
beryktade, rika, men arma bygden.
Där ligger den så ljus och vacker i aftonens stillhet,
och folket talar och svarar så gladt och hurtigt och ser
främlingen så frimodigt i ögat, att denne känner sin redan
i skolan inlärda och sedan af tidningar och dagligt tal
bestyrkta ovilja mot delsbon åtminstone något rubbas. Och
han kanske reser därifrån medförande en bättre tanke om
land och folk, än han hade förut. Kanske bättre, i hvarje fall
dock riktigare tanke, med mera förståelse af detta folk, där
stora förtjänster brottas med nedärfda själslyten och ett
vildt, obändigt lynne. Kanske får han se en skymt häraf
i förbifarten, aldrig dock i form af något utbrott mot
främlingar. Jag var inne i en handelsbod just i den s. k.
tjuf-bygden på gränsen mot Bjuråkers socken — fönstren voro
järngallrade — och där stodo några bondpojkar, som sågo
helt beskedliga ut och nyfiket betraktade mig. Men när
de fingo syn på kolfven af min revolver, som stack fram
under den uppknäppta rocken, då anslogs en af deras mörka
strängar, och de förut lugna blickarna blefvo dystra och
hotfulla. När vikingablodet och det därmed blandade
tat-tarblodet börjar att svalla, uppeldadt af lönkrögarens bränn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
