- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
166

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vin, då blir delsbopojken en farlig karl, det är då han gör
sin socken ryktbar. Kunde blott denna obändiga kraft
ledas i rätta fåror, skulle den kunna uträtta mycket, men
stark måste den hand vara, som skall tygla den. Min
vistelse i Delsbo — jag låg öfver där ett helt dygn — var
den allra angenämaste, och frånsedt de enskilda intressen,
som fäste mig vid denna plats, tror jag enhvar besökare
skall här röna liknande intryck. Delsbornas vackra
sockendräkt, som ännu bäres rätt allmänt af kvinnorna, deras
egendomliga språk och sedvänjor äro ju för väl kända, för
att jag här skulle behöfva ingå därpå. Innan jag lämnar
Delsbo, vill jag till hvarje ärlig svensk ställa den
uppmaningen: se först och döm sedan, och kan du icke få se, så
döm icke alls.

Det var sent på aftonen, då jag lämnade denna
minnesrika bygd och hjulade fram på landsvägen åt Hudiksvall.
Vägen var förträfflig, rak och jämn, och mina uthvilade
tramporgan fungerade utmärkt, maskinen likaså. Skogen
stod hög och vacker å båda sidor om vägen och doftade
efter regnet som nu upphört; här och där öppnade sig en
utsikt öfver Dellensjöama och de blånande bergen på andra
sidan. Vid midnatt var jag vid Forssa, ett framåtskridande
industricentrum vid Dellarnes vattendrag till Bottenhafvet.
Med energi och tålamod lyckades jag slutligen komma in i
den rätt komfortabla gästgifvargården.

Nästa förmiddag kunde jag från höjden af min
velocipedsadel så småningom urskilja den stora sjöstaden
Hudiksvalls torn och tinnar, som blänkte i det rika solljuset. Afven
denna ort är icke för andra af samma intresse som för mig
och är för öfrigt så väl känd, att jag om den endast vill
framhålla, att dess »saltsjöbad» är utomordentligt välgörande
för en hjulman.

Jag hade nog mina funderingar på att härifrån taga
kustlandsvägen till Gefle, men blef afrådd. Den skulle vara
backig och delvis olämplig för hjulridt, sades det. Jag hade
kanske farit den ändå, om jag haft bättre om tid, ty den
andra vägen följde banan och var således ej lika lockande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free