- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
169

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid stranden af Bergviken. Tydligare än förr såg jag nu
på vegetationen, att jag närmade mig ekvatorn. Men det
skulle icke dröja länge, förrän jag fick en påminnelse om,
att jag dock fortfarande befann mig i Norrland.

Jag lämnade nu Ljusnans dalgång för att genom den
s. k. Helsingeporten, ett svårtillgängligt pass mellan
Kölberget och Digerberget, ta mig fram till kustlandet. Det
blef en mödosam färd genom vild skogstrakt med
oupphörliga, branta uppförsbackar; de enda boningar jag såg till
voro några fäbodstugor. Himmeln hängde nu tung och grå
öfver skogen; när som hälst kunde regnet komma, ett
sådant där regn, som ingen kan veta när det tänker sluta
och som kan trötta ut den envisaste turist. Jag hade
kommit ett bra stycke till väders, när backarna ändtligen
började få en gynnsammare lutning, men denna blef snart så
våldsam, att jag ej ville riskera mitt och min Apollos lif,
utan tog mig utför fotledes. Omsider var jag dock åter på
jämn mark, och då tog jag skadan igen, ty vägen var
förstklassig, och regnet piskade nu på mig. Tämligen
genomvåt och uttröttad efter en lång dags nästan oafbrutna
ansträngningar kom jag vid tiotiden till Lingbo
järnvägshotell, där det var ganska godt att få sträcka ut sin
lekamen i en modärn paulun med mässingskulor på
gafvel-stolparna.

Egendomligt nog slutade regnet framemot morgonen, och
vägarna voro icke så alldeles omöjliga, tack vare gruset.
Det var nu söndag morgon och jämnt en vecka sedan jag
lärrtnade Östersund. Snart göt solen åter lif i den domnade
naturen, och med gladt mod red jag öfver gränsen in i
Gästrikland. Idealiska velocipedvägar, släta som
parkettgolf, och så godt som inga backar. Bergen hade jag nu
alldeles lämnat bakom mig, vägen gick än genom tallmoar
med en och annan myr, än genom hög, vacker granskog,
längre fram öfver odlade slätter. Något vidare märkvärdigt
såg jag icke i detta landskap. På eftermiddagen framkom
jag till Gäfle, där min något vårdslösa landsvägskostym
tydligen kontrasterade mot de söndagseftermiddagsprome-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free