Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerandes särdeles vårdade yttre. På en bierkneipe fick jag
en sejdel utmärkt godt öl; jag hade förut sorgfälligt
undvikit äfven så svag spirituosa som öl, och det borde jag ha
gjort äfven nu, ty jag hade fasligt svårt att trampå rundt,
när jag på aftonen sträfvade mot Alfkarleby. Svagheten i
ledamöterna gick dock småningom öfver, och vid tiotiden
var jag framme vid min nattstation.
Alfkarleby gästgifvargård tycktes höra till de
öfver-gifna, öfver hvilka friden hvilar och spindeln spinner sina
nät. För första gången under resan måste jag här försaka
min vanliga morgonchoklad. Jag var nu särdelns nyfiken
att få skåda de vida beryktade Alfkarlebyfallen, men jag
måste tillstå, att de icke fullt motsvarade mina
förväntningar. Det syntes mig äfven, som saknade omgifningarna
den omedelbara tjuskraft, som en ursprunglig, vildt skön
natur alltid äger framför den af människohand omdanade. *
Här var dock ingen tid att förlora, om jag skulle hinna
fram till Stockholm samma dag, såsom jag ämnat.
Landskapet här i norra Uppland bjöd icke på några vidare
omväxlande taflor: stora åkerfält, åtskilda af mer eller mindre
breda bälten af skog, tills den vida slätten öppnade sig
framför mig, oändligt stor och tröstlöst enformig. Det blåste
nu hård motvind, och mörka skyar hade öfvertäckt hela
himmeln. En svår regnby hade redan kommit; mot den
hade jag fått nödtorftigt skydd i skogen. Det var första
varningen; nu ute på slätten kom syndafloden i strida
strömmar, och blåsten piskade på. Jag var snart genomvåt,
våtare kunde jag icke bli. Det var således ingenting annat
att förlora än tiden. Därför rullade jag på, obekymrad om
att vattnet stod som solar kring hjulen och fräste som i
ilska, när maskinen genomskar större vattensamlingar.
Det är lätt att tänka sig, hvilken figur jag gjorde, när
jag vid middagstiden anlände till Uppsala. Vattnet var ju
icke så farligt, men se allt det myckna landsvägs —
stoftet! Här beslöt jag skilsmässa från landsvägen, som varit
* Se försättspl. 7 och 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
