Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glasbjörken (Betula odorata) bildade björkskogen. Denna
se vi kläda foten af fjället som en bred, bjärt grön matta,
här och där med stora hål, hvarigenom de bruna myrarna
lysa fram. Om vi ha fjäll på båda sidor om oss, kunna vi
göra den iakttagelsen, att björken går betydligt högre upp
på fjällen på dessas sydsluttningar än på nordsluttningarna,
hvilket ju lätt låter förklara sig af olika ljus- och
värmetillgång. Vi se också, att björkbestånden gärna skjuta
kilfor-migt upp mot bergbrantema, och mellan kilarna är marken
ofta grå af bergras. Och långt bort i dalens inre ända
synas uppåt dess sidor små gröna plättar, som smyga sig
intill de lägifvande fjällbranterna, medan den mera öppet
liggande marken nere i dalbottnen är alldeles fri från björk.
Ofvanför björkregionen se vi ljust grågröna fläckar följa
bäckfårorna uppåt sluttningarna och intaga stora områden
på de jämnare platserna. Det är videregionens snår af
grå-viden, som antyda, att här finns fuktig mark eller
åtminstone lösare jord mellan stenblocken. Deras bestånd äro
emellertid betydligt mindre sammanhängande än
björkskogen, och stora områden, där marken är torrare, upptagas
af den grönbruna lafheden, som till och med kan gå ned
i björkens områden. Lafheden sträcker sig uppåt ganska
högt, ända upp på fjälltopparna, om de ej äro alltför höga.
På de högre fjällen ser man emellertid, hur dess
karaktäristiska bruna färg lämnar plats för en alltmer oblandadt
gråsvart, som antyder, att växtlifvet börjar föra ett mer
och mer tynande lif på blockmarken, för att slutligen
alldeles dö ut på de barsopade bergkammar, som höja sig upp
ur de aldrig bortsmältande snöfälten.
De särskilda vegetationsgränserna ligga i olika trakter
olika högt. Så ligger t. ex. trädgränsen i Härjedalen öfver
900 m. öfver hafvet, i Torne lappmarks gränsfjäll däremot
600—700 m. ö. h. Snögränsen ligger här på omkring 1,000
m. höjd, söderut naturligtvis högre. At öster höja
sigvege-tationsgränserna relativt hastigt.
Vi kunna ju tänka oss, att vi göra en tur uppåt fjällen
från vårt tält i björkskogen. Om vi följa någon af de tal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
