Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mycket riktigt en ripa flyger upp. Men hon skyndar
ej bort ifrån oss, hon flyger i täta kretsar omkring oss,
sänker sig ned på marken, springer några steg framåt nästan
alldeles vid våra fötter med de hvita vingpennorna släpande
i marken, aflägsnar sig åter och utstöter hela tiden sitt
skarpa, hårda kackel. Strax bredvid har den andra hälften
af ripparet dykt upp ur tufvorna och utför samma manöver,
och ett stycke framför oss höra vi från spridda ställen af
marken gälla pip och upptäcka fem, sex stycken små
rip-kycklingar. De springa åt skilda håll, snafva då och då
öfver en liten kvist, men äro åter genast på benen och kila
på, till dess de fullständigt dolt sig för våra ögon i någon
grop mellan tufvorna. Under tiden ha de gamla fåglarna
dragit sig allt längre bort, och då ungarna äro i
säkerhet, flyger först den ena, sedan den andra rakt bort in
i skogssnåren och vifta ett hånfullt afsked med de hvita
vingarna mellan björkarnas stammar och löfverk. Den nyss
så liffulla taflan är åter lugn, och i stället för våra yttre
sinnens skärpta spänning inträder helt osökt en reflexion
öfver hvad vi nyss sett i så påtaglig belysning: huru
individens själfbevarelsedrift får lämna plats för högre syften
till släktets fördel, hvilka under kampen för tillvaron
frammana mindre egoistiska handlingar till och med hos
varelser med mera omedvetet själslif.
Vi fortsätta ned till tjärnen. Dolda bakom några buskar
kunna vi iakttaga en familj bergänder (Fuligula marila),
som äro upptagna med sin allra viktigaste sysselsättning:
att äta. De båda gamla fåglarna (honan har öfvervägande
brun dräkt, hanen svart och spräcklig, båda ha hvit buk
och vingspegel) simma långsamt omkring, doppa då och då
ned hufvudet och låta en märla eller en insektlarv glida
ned i svalget. I största kontrast till deras vördiga lugn stå
ungarnas lifliga rörelser; de göra ett par simtag åt det ena
hållet, vända plötsligt om åt ett annat håll och dyka ned
med hufvudet, nu åter ligga de stilla, sedan kila de i väg
på samma nyckfulla sätt, tydligen följande ögonblickets
in-gifvelse, orsakad af något litet vattendjur, som uppenbarar
Svenska Turistföreningens Årsskrift, iqoi. I 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
