Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på det ena eller andra stället. Vi öfverge emellertid
vårt gömställe och gå fram till vattenspegeln, fåglarna
skynda in bland starrtufvorna, ungarna springande på
vattnet, så att det yr omkring dem, under ett oupphörligt
flaxande med vingarna, och framför våra fötter flyger en kricka
[Anas cricca) upp, som hittills legat dold bakom den
närmaste strandens tufvor.
Från kanten af tjärnen kunna vi taga dess öfriga
lef-vande varelser i närmare betraktande. Nere i vattnet
mellan starrbladen flyta de bruna kärrmossornas
(.Amblystegium-arter) glänsande toppar, och hästsvansen (.Hippuris
vul-garis) sänder upp sina slankiga stjälkar från bottnens gyttja.
Mellan växtdelarna simma vattenbaggarna och de runda,
spindelliknande vattenkvalstrarna fram och tillbaka, stora
sländlarver komma långsamt framglidande utmed bottnen,
och mygglarver af olika byggnad ligga uppe i vattenytan.
Medan vi så stå och kika ned i vattnet, höra vi ett
brus i luften, vi se upp och varseblifva ett föremål, som
med ursinnig fart ilar fram i sned riktning nedåt öfver
tjärnens yta. Hvad slags fågel det är, kan man omöjligt sluta
sig till, ty i den våldsamma hastigheten såg den nästan ut
som en strimma i luften. Den slår emellertid strax ned på
toppen af en torr björkstam, och på hållningen och
storleken igenkänna vi i fågeln en stenfalk (Fiilco cesalon). Som
den minste af sitt släkte har han också fått namnet
dvärgfalk. Det var tur för andungarna, att vi nyss skrämde
dem in i deras gömslen, men falken har nog ännu mord i
tankarna, där han till utseendet helt oskyldig sitter och
putsar de uppspärrade fjädrarna med näbben.
Men vi ha nu dröjt väl länge vid tjärnen, och myggen
börjar bli alltför besvärlig. Vi gå vidare, än uppe på
moränkullarnas torra mark, där rönnar och häggar sända oss
en härlig doft, än nere i de något fuktigare små
dalsänkorna, bevuxna med höga sälgar, som längre fram på
sommaren stå nästan hvita af ullen från hängenas
frö-kapslar. Mellan sälgarna och björkarna bildas på spridda
ställen ganska täta snår af den vilda vinbärsbusken (röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
