Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss. Tid efter annan dyker han ned i vattnet och använder
därvid skickligt sina vingar som åror. Häruppe i norden
ha strömstararna sitt egentliga hemland, men om vintern,
när vattnet frusit eller sinat ut, flytta de ned till mellersta och
södra Sveriges åar,där också ett och annat par stannar året om.
Längre in i skogen ligger en myr, icke lik de
jämförelsevis torra myrar vi förut gått öfver, utan en riktig
blötmyr, där de bruna kärrmossorna krypa fram mellan
starrbladen, och där man finner den lilla fina Tofieldia borealis
på hvitmossetufvoma. Rödbenan (Totanus calidris), åter en
gammal bekant från södern, flyger fram och tillbaka öfver
vattensamlingen i myrens midt eller sätter sig i en
björktopp i närheten, en tämligen ovanlig sittplats för en vadare.
Den något mindre grönbenan [T. glareola) finns här
också, och båda mottaga fridstöraren med sina gälla skrik.
Grodor hoppa öfverallt i starren, och där vattnet är djupare,
glider en igel sakta fram på den svartbruna bottnen.
Öfver torra kullar, där gråsiskorna [Acanthis linaria)
låta höra sitt kvitter, som kommer oss att tänka på
hämp-lingarna på söderns åkerfält, och där lappmesen (.Parus
cinc-tus) klänger på björkarnas yttersta kvistar, och vidare öfver
fuktiga dalsänkor, där den manshöga Salix phylicifolia med
sina grönglänsande glatta blad bildar täta snår, går vår
väg i tämligen stark stigning uppåt. Rödvingstrastens
(Turdus iliacus) något sträfva läte ljuder omkring oss,
vårfågeln (Lanius excubitor), som just ej hör till de
vanligaste fåglarna, flyger med osäkra vingslag från den ena
björktoppen till den andra, och öfverallt stämma små
grågröna löfsångare (Phyllopseustes trochilus) upp sin entoniga,
men behagliga sång. På marken i någon riprisbuske kunna
vi finna hans bo, inuti sorgfälligt fodradt med hvita
rip-fjädrar. Den tretåiga hackspetten (Picus tridactylus) och
hans mindre släkting, den lilla hackspetten [P. minor),
låta stundom höra sitt glädtiga läte eller sina knackningar
mot någon torr trädstam. »Humlan surrar, fjäriln prålar»,
och på marken krypa myror och en stor svart skalbagge
(Carabus- art).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
