Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en liten vattenpuss, där solen värmt upp det grunda
vattnet till ett för fjällförhållanden ansenligt gradtal, riktigt
vimlar det af lif: vattenspindlar och grodlarver finnas i
öfver-flöd, likaså små vattenbaggar. De lägre kräftdjuren äro
representerade af några små arter, som synas som mörka
punkter mot bottnens hvita kvartsstenar, och på vattenytan
hoppa svarta, gula och röda collemboler (små vinglösa
insekter) omkring.
Uppe i den öfre björkregionen förändrar trakten
utseende. Skogen glesnar och stora fläckar äro bara. På dessa
har fjällheden satt sin karaktärsstämpel; flere af de för den
egendomliga växterna finna vi här, t. ex. fjällsippan {Dryas
octopetala), lappspiran (Pedicularis lapponica) med gula
hjälm-formiga blommor, fjälldaggkåpan (Alchemilla alpina), den
lilla blåblommiga Genliana nivalis m. fl. Lingon- och
blåbärsrisen finnas i stora massor, och ofta äro deras blad
eldröda af parasitsvampar.
Ännu ett stycke högre upp i trädgränsen finnes
björken blott sparsamt. De ståtliga, högväxta träd, som med
sina hvita raka stammar utgjorde vår ögonfägnad i de lägre
regionerna, ersättas häruppe vid kalfjällets början af
knotiga buskar med mörka och låga, ehuru tjocka stammar,
som på grenspetsarna bära en tämligen sparsam grönska
af tjocka, nätådriga blad: det är hybriden mellan
glasbjörken och dvärgbjörken vi se framför oss, och på stora
sträckor bildar den ensam björkbestånden i trädgränsen.
Sällan torde man kunna få se en mera talande bild af
den kamp, som i naturen försiggår mellan lifvet och
ogynnsamma klimatiska förhållanden, än just här i trädgränsen.
Den mest förkrympta björktypen finner man emellertid ej
vid fjällbranterna, där björken, som förut nämndes,
visserligen går högst upp, utan på de mera öppet liggande
sluttningarna, där fjällvindarna kunna storma fram med hela
sin våldsamhet. Här växer björken blott som en i — 11/2
m. hög buske, stammen bildar ingen topp, utan delar sig i
flere tjocka, krokiga grenar, som alla på samma höjd öfver
marken sluta med några bladruskor, så att hela busken ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
