Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut, som om den hade blifvit tvärt afhuggen. Granen, som
i de sydligare fjälltrakterna, t. ex. i Jämtland, ofta finnes
ända uppe i trädgränsen, kan från sin korta, kägelformiga
stam utbilda några få grenkransar ofvanför hvarandra;
huf-vudmassan af dess förgreningar finnes dock nere vid
marken, och fjällenen (varieteten nana af den vanliga enen)
kryper tätt tryckt intill marken och utfyller sorgfälligt alla
mellanrum mellan grenarna med gröna småkvistar men
aktar sig noga att sticka upp någon topp för högt i vädret.
Ser man denna tafla under en rasande fjällstorm med
snö-glopp i högsommaren, då inser man, hvarför stammarna ej
sträfva mot höjden och hvarför kvistarna sträckas från
fjällsidan, och man förstår, att de afbrutna torra björkstubbar,
man ser omkring sig, och de hvitnade enrisslyngorna på
stenblocken ha bestått månget prof, innan de till slut
skattade åt förgängelsen.
Från skogens mariga utposter glider ögat med ett visst
välbehag hän öfver de frodiga vildsnåren, som med sina
ulliga blad kläda marken grå på de fuktigare ställena.
Grå-videna äro tre Salix-arter: S. lapponum, glauca och lanata,
den sistnämnda med särdeles vackra guldgula hängen. På
de öppna sanka platserna, som flerstädes afbryta de täta
videbestånden, utgöres den gröna mattan af ängsull
(Eriopho-rum angustifolium, vaginatum och scheuchzeri) jämte några
starrarter (Carex ustulata med svartbruna, hängande ax m.
fl.). Därtill komma några mera dekorativa blomväxter.
Rosenroten (Rhodiola rosea) lyser på långt håll med sina
ljusa, köttiga blad och gula blomkvastar, snöranunkeln
(Ra-nunculus nivalis) med sina gula blommor och Saxifraga
stellaris med sina hvita, stjärnlika blommor pryda de
blötaste ställena. Här finna vi också den gulblommiga
Saxifraga aizoides, som ofta bildar täta mattor, och fjällsyrans
(Oxyria digyna) mindre prålande blomklasar svaja sakta för
vindfläktarna. Flertalet nu omtalade örter finnas emellertid
allmänt äfven i björkregionen och på fjällheden.
Som förut är nämndt, bildar videregionen icke något
sammanhängande helt. På torrare marker nedskjuter fjäll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
