Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ingalunda är ovanlig, påminner om ändå mera
civiliserade förhållanden, ljungen och kråkriset känna vi också
förut, och mjölonet har en släkting häruppe i Arctostaphylos
alpina. Slutligen och framför allt böra nämnas de båda
små dvärgviden, som höra till fjällhedens allra främsta
karaktärsväxter, nämligen det lilla nätvidet (Salix reticulata)
med sina synnerligen vackra nätådriga blad och den ännu
mindre 5. herbacea, som blott visar själfva de blad- och
hängebärande grenspetsarna, men för öfrigt vistas under
jordytan.
På de torrare markerna kunna vi, om vi ha tur, träffa
en vacker fågel af lärkans storlek med en svart fläck
nedanför den gula strupen och en tofs öfver hvartdera örat. Det
är berglärkan (Alauda alpestris), men den hör, som sagdt,
ej till de vanligaste fåglarna. Bland videbuskarna höres
den oskygga lappsparfvens {Plcctrophanes lapponicns) svaga
kvitter, och ute på fjällslätten höres fjällpiparens (Eudromias
morinellus) klara, tvåtoniga läte. Han har betydligt kortare
näbb än snäpporna och skiljes lätt från närstående vadare
genom rostfärgad mage och bröst.
Redan på tämligen stort afstånd från tvärbranten höra
vi ett gällt fågelläte därifrån och se en stor roffågel göra
några lofvar i luften fram emot den plats, där vi stå. När
vi komma närmare, visar sig också den andra fågeln i
paret. Det är fjällvråken {Bute o lagopus), de branta
fjällväggarnas regelbundne bebyggare. Häruppe närmast
ofvan-för björkskogen häckar han på alla fjäll, och man behöfver
ej gå långt utmed en brantare bergvägg för att påträffa
ett par fjällvråkar, ofta häcka två par inom ett
jämförelsevis litet område. Äfven nere i skogen kan man finna hans
bo, såväl i björk- som de öfre barrskogsområdena. På
ett block nedanför branten sätta vi oss ned och iakttaga de
båda fåglarna. Gång efter annan flyga de ut från afsatsema
på bergväggen, kretsa några slag högt uppe i luften, draga
plötsligt in vingarna och falla rakt ned emot oss, breda
åter ut dem och göra så med god fart en lof åt sidan.
Denna manöver upprepas oupphörligen, och än är den ena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
