Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till den djupa dalklyfta, som skär in i själfva
innandömet af fjället, leder en bäck, delvis dold under broar af
snö, och den får sitt vatten från en liten sjö. Efter
utloppet ur denna spana vi först förgäfves, till dess förklaringen
lämnas oss af det plaskande ljud, som når våra öron från
underjorden. Vattnet har här skurit sig djupt ned mellan
blockmarkens stenar, som utan fyllning ligga uppstaplade på hvarandra.
Här möter oss fjällnaturen i sin mest imponerande
värdighet, och den turist, som under sin fjällresa ej har stått
uppe på den nakna stenören bland snöfälten, har gått
miste om den mest genuina fjällstämningen. Långt
nedanför oss ha vi lämnat den gröna björkskogen med det
myllrande lifvet. Framför oss se vi fjällsjöns mörka
spegelblanka yta med simmande blåa isflak. Stränderna äro
inneslutna i en ram af brungröna torfvor, sedan är åter allt
mörkt långa sträckor. På de branta sluttningarna synes
ställvis blott den gråsvarta stenören eller de ramsvarta
bergstupen, utför dessa störtar sig en bäck lodrätt ned, till
dess den stöter emot en klippa och krossas till bara skum,
den samlar åter upp sina spridda droppar och faller nedför
ett nytt stup. Högre upp vidtaga snöfälten, som nästan
tyckas sammansmälta med himlens hvita skyar, längre ned
omväxla hvita drifvor och svarta bergmassor. Med det
gudomligt rena allvaret i denna natur förenar sig det
mystiska, kanske framkalladt af det brus, vi höra under våra
fötter utan att se något rinnande vatten, eller af det
rasslande ljudet från stenraset i fjällväggen. I liflig kontrast
härmed står stenskvättans och snösparfvens glädtiga kvitter,
eller kanske det snarare är den renaste harmoni; det är
svårt att säga hvilketdera. Och på det hela sätter det klara
solskenet en prägel af stilla förnöjsamhet och kastar
skuggor och skimmer på fjälltopparna i fjärran, där blicken
slutligen stannar. Här är det godt att vara. Man nästan
föraktar björkskogen. Här är naturens allra heligaste.
Men fjällen kunna också visa sig i en annan gestalt,
lika imponerande äfven då, om än på ett annat sätt. Det
är när stormen hviner i markens strån och snögloppet piskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
