Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ansiktet och gör händerna stela. Vråken i luften har
svårt att ta sig fram mot detta väder, och när han någon
gång gör en sväng och får vinden med sig, ser det nästan
ut, som om den skulle vrida vingarna ur led på honom.
Snart ser man ej något annat än snöyran, som i flock på
flock drifver förbi de svarta bergväggarna. Man längtar
åter till björkskogen för att där få torka och värma sig vid
en stockeldsbrasa.
Äfven på gränsen mot den eviga snön saknas ej det
organiska lifvet, om det än är sparsamt företrädt. Jämte
lafvar och mossor finnes ett och annat halfgräs (Luzula
wahlenbergi och spicata), och några få af de växter, vi
förut iakttagit, gå äfven hitupp i förkrympta former. Af
fåglar kunna vi få se snösparfven och stenskvättan, och, där
marken är mera tufvig, äfven ängspiplärkan. Fjällripan finns
också här, åtminstone på kortare visiter, och att lemmeln
ej saknas, kunna vi se af hans exkrementer, som i tjocka
lager ställvis betäcka marken, och af hans små reden af
torrt starrgräs, som vi finna här och där mellan tufvorna.
På snöfälten söker renen ej sällan en fristad för bromsar
och mygg, och här kunna vi äfven få se den röda snön.
Denna företeelse framkallas af små, lågt stående alger
(Sp hære Ila nivalis), som färga spridda fläckar af snön röd,
så att hela drifvorna på afstånd synas svagt skära.
Vi begifva oss åter nedåt sluttningen. Det går undan
med rask fart, och kan man det icke förut, så får man nu
lära sig att gå smidigt och lämpa stegen efter marken.
Sedan vi gått förbi en tjärn, på hvars stränder kanske
kärrsnäppan (Tringa alpina) och den svarta och hvita
strandpiparen (Ægialites hiaticula) finnas, komma vi ned till en
större bäck. På det grumliga vattnets blåhvita färg kunna
vi förstå, att den leder sitt ursprung från någon jökel. Vi
följa dess lopp, äro snart åter nere i trädgränsen, och ett
stycke längre ned i björkskogen se vi en tämligen stor sjö.
Hvad det allmänna utseendet beträffar, äro fjällsjöarna
föga afvikande från hvarandra, äfven om de ligga på
betydligt olika höjd öfver hafvet, men så mycket mera från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
