Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma med någonting nytt och intressant. Icke ens på
»världens nordligaste järnväg» i dess ännu ofullbordade skick
har väl under den gångna sommaren lokomotivet någon enda
dag pustat sig uppför de skarpa stigningarna mot nordväst
utan att bland materialen till en fortsatt banbyggnad äfven
medföra en hel skara af resande, som tack vare befälets
tillmötesgående medföljt på särskildt utfärdade fribiljetter.
Äfven den andra augusti var det en liflig trängsel mellan
järnvägsspåren ett stycke ofvanför Gellivare station, på den
punkt, hvarifrån Luossavaratåget utgår. Vi måste se upp,
om vi ville komma med, ty då det endast var arbetståg,
var naturligtvis tiden för afgången tämligen oberäknelig.
Efter många växlingar af vagnar bar det ändtligen i
väg. Vi resenärer hade den sällsynta turen, att af någon
för oss okänd anledning en personvagn medföljde. Eljes gå
i regel endast godsvagnar.
De första milen färdas man fram genom typisk
Gelli-varanatur: sanka myrtrakter med någon marvuxen skogsfläck
här och där och i fonden berg, af hvilka somliga höja sig
öfver trädgränsen. Lina älf passeras 26 km. från Gellivare
— här en verklig lilleputtälf, ja, så liten och obetydlig, att
till och med benämningen å skulle vara hederstitel. Nästa
vattendrag är Lina älfs biflod, Homojokk, med sin pittoreska
dalgång, en af de vackraste punkterna utefter hela sträckan.
Man kan nu sägas vara ofvanför barrskogsgränsen.
Landskapet får nu ett annat utseende. De med svarta lafvar
behängda granarna ersättas af gles, marväxt björkskog.
Myrarna blifva grundare, med grusbottnen nästan i dagen, en
omständighet, som i hög grad underlättar banbyggandet.
De svarta polarna med myrvatten blifva färre och mindre.
Marken blir något torrare och mera hedartad, och den glesa,
krokigt växta björkskogen ger öfverallt en ljusare och
gladare färgton åt landskapet. Naturen är icke vacker, men
egendomlig. Det är den vida högslätten med en ram af ej
synnerligen höga bergåsar omkring. Den karga
vegetationen och den fattiga floran tyda på höga breddgrader. Ja
— floran är här verkligen till ytterlighet artfattig. Blott på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
