- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
205

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att lägga sig på tvären i forsen, kände man sig smått
kuslig till mods.

Vid niotiden på kvällen anlände vi till Tarrakoski, en
väldig fors, genom hvilken Torne träsk utmynnar sitt vatten.
Hit hade vi beställt rodden i tanke, att vi vid sjöns nedre
ända skulle komma ombord på järnvägens petroleumbåt, som
gör sina turer, ehuru mera oregelbundet, med proviant och
material. Någon ångbåt syntes emellertid icke till.
Ofvan-för forsen voro tvänne tillfälliga bostäder. I den större, som
var byggd som en vanlig timmerkoja, voro en massa arbetare
jämte en kvinna sysselsatta med kortspel. Sällskapet
tilltalade mig icke, hvarför jag i stället gjorde ett besök i den
mindre hyddan, som hade tjocka väggar af jämnskurna
torf-stycken med ett par i dessa djupt infattade fönster.

Den lilla hyddan var efter vildmarksförhållanden snyggt
och prydligt inredd. Böcker och skrifmaterial tydde på att
en arbetsförman här hade sitt hemvist. En ung man med
ett synnerligen hyggligt utseende besvarade vänligt mina
frågor, och jag fick nu veta, att ångbåten väntades komma
ned från Tornehamn tidigt följande morgon, men ända ned
till Tarrakoski skulle den icke komma, utan endast till ett
materialförråd något öfver en mil längre upp.

Den viktiga nyheten meddelades professorn, hvarpå vi
båda stego in och erhöllo vederbörligt tillstånd att slå upp
vår matsäck samt koka vårt te och choklad på den
hem-trefliga lilla hyddans järnspis. Under tiden drogo våra karlar
båten den korta, men tämligen branta vägen förbi forsen
upp till Torne träsk och intogo sedan sin aftonmåltid i kojan
invid.

För den med ungefär 1 :/4 mil förlängda rodden
fordrade de båda Kurravaraborna 15 kronors förhöjning i
ackordet.

Tiden hade framskridit till nära midnatt, innan vi åter
sutto i båten. Denna nattliga båtfärd hör till de
angenämaste minnena under hela resan. Torne träsk — den
väldiga sjumilasjön — ligger som en spegel — stor och
imponerande. Den ljusa natthimmeln afspeglar sig i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free