- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
206

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vida, blanka vattenytan, och det dallrar ett skimmer
där-öfver, mildt och drömmande som nordens sommarnatt. Trots
den sena timmen är det icke kallt. Det är nästan ljumma
fläktar i luften.

I fonden reser sig ett pyramidlikt berg. Det är, såsom
vi sedan erforo, endast en holme i sjön. Vi ro under den
södra stranden, som är brant, men icke mycket hög och klädd
af en gles och lågväxt björkskog. På den motsatta
stranden höja sig berg, som nå öfver trädgränsen. Bortom den
södra strandens lågland ser man i bakgrunden ett
jämn-sluttande fjäll med tre långa snöstrimmor — Nakerivare —
och bortom de främre strandbergen resa sig i väster
snö-fläckade fjäll med afrundade former.

Fjällpanoramat är icke så storslaget som
Kvikkjokks-fjällen, men denna tafla imponerar genom sitt sublima lugn,
och nu i sommarnattens genomskinliga slöja får landskapet
i all sin storhet öfver sig en nästan till vekhet gränsande
stämning, som man icke väntat här ofvan den 68:de
breddgraden. Det är nästan Mälaridyll. Den öfverallt
närbelägna horisonten har så oväntadt mjuka linier.

Augustinattens dimmor breda ut sina hvita slöjor öfver
bergens sluttningar, byta form oupphörligt, — dragas ut på
l-ängden till ett silfverbälte kring bergens midja, lämnande
foten och toppen obetäckta. Efter en stund försvinna de
på ett ställe för att i nya, fantastiska former uppträda på
ett annat. De tysta roddarnes melodiska årslag verka som
dämpade röster ur den sköna, harmoniska naturen rundt
omkring.

Så godt som på måfå landade vi ett godt stycke
ofvan-för bäcken Nakerijokks utflöde i sjön. Vi följde sedan en
trampad stig, som efter en dryg kilometers vandring ledde
oss till ett par små byggnader vid järnvägslinien. Det var
förrådet vid kil. 153 — »trettonde afdelningen», som det
också kallades.

Vi bulta på, men allt är tyst och stilla. Vid denna
tid på dygnet ligga naturligtvis alla försänkta i sin bästa
sömn. Villrådiga vanka vi af och an. Kanske var det lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free