Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftonen hunno de fram ur skogarna till Järfsö, och Hjärne
uttalar i sin dagbok sin förtjusning öfver den »öfvermåttan
ljufliga utsikt som mötte dem, då de från de höga bergen
fingo sikte på slättbygden, och han finner den »föga ringare»
än den utsikt han många år förut en gång sett från de
böhmiska bergen öfver Teplitz, Dux och Brix.
Det finntorp som Hjärne träffade på var Hästberget,
och han synes sålunda från Alfta sannolikt hafva tagit
vägen förbi Galfven, där ännu i dag den bästa vägen öfver
skogarna går fram till Svedåsen och Järfsö.
Hjärnes reseberättelse var nästan allt hvad jag kände
om Helsinglands finnskogar då jag en dag i juli tog ränseln
på rygg och vandrade i väg med sjön Galfven som
närmaste mål. Vägen dit är hela vägen körbar. Den går
genom skog och man har första tiden Åsen på höger hand.
Efter en stund når man en vidsträckt myr, som det tar
omkring 20 minuter att vandra öfver, och som sannolikt om
några år kommer att vara förvandlad till ett sädesfält, då
efter hvad jag hörde, man fått anslag till dess uppodling.
På andra sidan rastade vi i en fäbod, som var en typ för
de flesta fäbodar jag sett i Helsingland. Husen voro
nybyggda. Öfverallt var omsorgsfullt rengjordt och skuradt,
till och med i ladugården, dit korna, som under de varma
dagarna hållas inne för att skyddas för flugorna, få stiga
uppför trappor. Under ladugården var nämligen inrättadt
rum för getter, hvilka emellertid nu voro försvunna.
Synnerligen fin var mjölkboden, där de från en fäbodvall
oskiljaktiga mjölktrågen visserligen funnos kvar, men utan
användning. De hade ersatts af en separator, ty i
Helsingland följer man med sin tid. Oststugan kunde skryta med
en vattenledning, så att nog syntes det att fäbodjäntan här
hade det ovanligt bekvämt. Men så var det också hennes
egen vall, och i det nätta boningshuset med sina två rum
hade hon inrättat det mycket prydligt och hemtrefligt. De
öfriga fäbodvallarna vi besökte voro ej fullt så förstklassiga.
Ett stycke närmare Galfsjön mötte vi ett åkdon, hvars
passagerare besvarade vår hälsning med mycket misstänk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
