Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma blickar. Anledningen härtill fingo vi senare höra.
Då de mötande kommit ned till bygden, hade de nämligen
blifvit tillfrågade, om de mött några turister. »Ah, var
det sådana!» blef svaret. »Vi tänkte att det var ryska
såg-filare.» — Det är verkligen otroligt, huru vidsträckt
invasionen af ryssar var under förliden vinter. Knappt en enda
torpstuga i landet har blifvit utan besök. Afven i Galfven
blefvo vi mottagna som sågfilare, och i den första gård vi
besökte var det därför omöjligt att få några upplysningar
om vägen.
I Galfven tar körvägen slut, och man är nu inne i
finnskogen. Numera finnas här inga finnar, men sådana ha bott
på flere ställen omkring sjön, och ännu i mannaminne skola
sådana bott på ett ställe söder om sjön. Det var några
fruntimmer och karlar, konstiga och folkskygga. Ställets
namn, Sårums, sades vara af finskt ursprung.
Ett besvärligt regn, som hela resan förföljde oss,
hindrade oss att bestiga Galfsberget, som brant höjer sig
öfver den lilla vackra sjön, hvilken med sina sandiga
stränder lifligt påminner om Hennan. Vi gingo därigenom miste
om att få se en ganska vidsträckt utsikt öfver finnskogen.
Regnet hade också betagit oss lusten till längre vandringar
genom skogarna, så att vi beslöto oss för att använda oss
af rodd genom den långa farled, som bildas af sjöarna
Galfven, Lillrösten och Långrösten till denna senare sjös norra
ända. I Galfsbo fingo vi till roddare en gammal soldat,
som först rodde oss öfver Galfsjöns norra ända, hvarefter
han lånade båt för att ro oss öfver Lillrösten. Rossån,
som rinner genom sjöarna, är nämligen om sommaren ej
gärna farbar för båtar.
Öster om Lillrösten var ett ganska högt berg, som
sades innehålla järnmalm; man hade för afsikt att där
anlägga grufvor. Trakten skulle hafva undersökts af en
ingeniör, som funnit att järnmalmsfältet skulle sträcka sig
under hela sjön. »Han tyckte väl han kunde säga det, för
han visste väl, att ingen kunde undersöka sjöbottnen»,
anmärkte vår roddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
