Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
asp och al, snart äfven björk och rönn; ständigt med stigande
terräng till vänster och in i dimman sluttande fält på höger
hand.
Här och där framskymtar helt nära vägen den mörka
skyddsvakt af al, som kantar stranden. Men jag ser ännu
ingen strand, förrän efter en plötslig sväng af vägen; då
kommer den första gången till synes, som en oändligt mjuk
rundning under dimmans sparlakan.
Det är redan ondt om boningshus, och grindarna, som
möta mycket snart utanför staden, skvallra om ett äldre
tidehvarf i samfärdselns historia. Men se där på vänster
hand, ett större hvitt hus af gammalmodig skapnad — och
där ännu ett — det är Lilla och Stora Skottek, lätta att
skilja därpå att det större huset lär vara den lilla gården!
Detta namn manar fram tankar i den tidiga morgonstunden,
och upp stiger för min syn en bild ur det förflutnas
mörker....
Sveriges rike är i yttersta fara för den onde Kristiern
och hans danska anhang. Till den unge herr Sten står allas
hopp. Han har ridit ned med sina män att möta de danske,
som i stora skaror vältrat sig uppåt landet. Här, vid Åsundens
norra ända, har han stannat. Det är en kall Januaridag,
isen ligger hård på sjön, och snön gnistrar från alla
stränder.
Där på östra stranden står en väldig ek. Dold bakom
dess stam skymtar en dansk man med den grofva bössan i
hand. Hans ögon speja utåt sjön. Striden har redan begynt,
de danske bryta fram från skogarna, och svenskarnes
lilla hop tager käckt dem emot.
En riddare till häst närmar sig stranden där eken står.
Det är den unge Sture i egen person, och hans falköga
följer vaksamt stridens gång. Då smäller ett skott —
ryttare och häst störta till marken — de svenske skynda till
och finna sin höfvitsman sårad — — de taga honom mellan
sina vacklande, vikande och flyende led, medan den tunga
luften bär till deras öron fiendens segerjubel långt bort öfver
isen — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
