Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en grind vid skogens bryn; därpå förvildas landskapet,
och under en baldakin af praktbjörkar susar jag in i rena
obygder.
Allt högre och vildare reser sig berget på vänster
hand. An skiner dess häll naken fram, än är den täckt af
stora block och mindre stenar, som isen en gång aflastat
där under kvartärtidens Fimbulvinter, och som skogsmossan
nu nödtorftigt dragit sin gröngrå päls öfver. På berget
växer mager och ödslig gran, härjad af människor och
stormar; marken är full af fallna stammar, som i fallet ryckt
med sig jordstyckena kring sina rötter och rest upp dem
som skärmar.
Snart måste vägen spränga sig fram genom berget och
mura upp sig mot sjön, som ligger alldeles intill bakom
alhäcken. Nu ljusnar en uthuggning åt sjösidan, och jag ser
en ny förtjusande vik; tät al betäcker dess flyglar, mjuk
sand lyser upp den runda fronten, och här framme har sjön
medelst en andra lilla sandbank byggt sig det allra som
sötaste »Frisches Haff» i miniatyr. Vassen i viken står
alldeles stilla, utan en bugning, och ingen enda krusning
stör vattenytans spegeljämnhet. Ute på sjön höres en flock
skrakar kackla med hvarandra, men jag ser dem ej,
dimman ligger ännu tät öfver alla sjöns hemligheter. Som jag
nu ser sjön, så förefaller han mig som en ångkokande
bassäng, och jag förstår så väl allmogens uttryck när
dimman stiger öfver kärren: »Mossakäringa cIdar!»
Men åter sluter sig skogen samman öfver vägen,
mörkare och vildare än någonsin. En mesflock är redan ute i
verksamhet; talltitan piper, tofsmesen drillar, trädkryparen
sisar som den finaste syrsa. Nu skjuter en bergshöjd rakt
ut i sjön; upp på densamma klättrar vägen, men spränger
sig igenom själfva kammen och omger sig med en fast
stenmur mot branten åt sjösidan. Det är en härlig plats,
med utsikten fri åt sjön — därnere alldeles under fötterna
ligger han, enligt uppgift öfver 30 meter djup till bottnen.
Ingen vass, ingen klippa grumlar strandens renhet. Längre
ut vidtager dimmans rike, och genom detsamma skymta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
