Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer en röd liten stuga, omgifven af blommande potatis,
och nu omsluter mig åter barrskogen, gles tall, här och där
en mörkare skugga af gran — nu är jag åter i mitt kära,
torftiga land!
Hvad jag älskar dessa små röda hem i skogsbrynet!
När utländska nejder utbreda sin stolta fägring kring mig,
då går tanken längtande hem till de svenska bondstugorna
med de röda väggarna och hvita fönsterkarmarna mot
skogens gröna bakgrund. Rödt och grönt — det kunde lika
gärna vara våra färger som blått och gult, ehuru blåklinten
i rågen och blåa ögon under gult hår förvisso också äro
svenska. . .
När jag ser dessa hem med de karga täpporna
omkring, då tänker jag också på de många, som arbetat och
slitit för att bryta bygden. Här har generation efter generation
kämpat i sitt anletes svett med den hårda marken, här hafva de
första sträfvat och gått under i fattigdom och nöd, innan jorden
tämdes och lärdes att bära frukt. Och så är det på alla
samhällets områden: det är endast genom fädernas tunga
arbete före oss som vi nu hafva det så bra. Skulle då vi
icke hafva några plikter mot dem som komma efter oss?
Är det rätt af oss att skjuta bort allt ansvar, så att bördan
faller dubbelt tung på våra barn? Skola vi tänka blott på
oss själfva, njuta, dansa och vara glada, och låta syndafloden
gå öfver dem?
Men färdens skönhet sopar allvarstankarna ur sinnet
och återför mig till det närvarande. Mitt snabba hjul far
öfver ett galler af solstrålar, som sila in på vägen mellan
trädstammarna. Sjön är försvunnen och det börjar bära
uppåt. Jag når själfva höjden — hvad är detta, långt nere
på vänster hand? Geografen igenkänner genast en gammal
sjöbotten, ty endast vattnet kan nivellera marken så, och
vattensjuk är myren än. Länge hafva land och vatten
kämpat om detta stycke jord. Jag ser från min höjd ett
slagfält — där rycka de fram till anfall, de unga tallarna,
i täta divisioner från ena sidan, längst fram glesna de till
spridda skyttelinier och främst synas enstaka tiraljörer. Rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
