Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem — storbonden bor numera grönhvitt, småbonden rödt,
men backstugan och torpet äro omåladt gråa.
Nu leder vägen åter in i djup och tät barrskog, susande
för eftermiddagsvinden. Skogens stora orgel brusar sakta
med sina många pipor, och det faller en underbar ro öfver
min själ. Bättre än alla läkeörter är detta granskogens sus.
När man lefver sitt hvardagslif i stad eller vid hafvet, då
kan man till sist få en riktig hunger och törst efter skog
— där vaggas trötta nerver i hvila — hafvet är för de
friske, hafvet brusar kraft och mod, men skogen susar tröst
och ro .....
Huru underligt är icke detta barrskogens sus, om man
söker musikaliskt uppfatta det! Wagners »Waldweben» är
löfskog med prasslande blad; men jag känner ingen, som
kunnat öfverföra i toner stämningen från våra sakta susande
granar.
En olägenhet medföra dock för mig äfven dessa
skogstrakter, och det är vägens djupa sand. Velocipeden har
många fiender, gyttja och hjulspår, backar och motvind,
hundar och trafik; men jag tror att djupsand är den värsta.
Den omöjliggör absolut hjulens rullande. Dess enda fördel är
att man åtminstone faller mjukt, om man söker forcera den. Och
här var en outtömlig rikedom på sand. När jag med mycken
möda ledt cykeln uppför en backe, glad i förhoppningen
att få profitera af sluttningen ned på andra sidan, så får jag
från toppen se ett Sahara på vägen; och det är intet annat
att göra än beskedligt lunka till fots också nedför. Jag gjorde
i mitt sinne den reflexionen, att här måtte vara dåligt grus
i trakten — eller också en dålig länsman.
Däremot vill jag ge dessa trakter en uppriktigkomplimang
för deras hyggliga hundar. På hela min resa fick jag vara
i fred för dessa cyklistens plågoandar, om jag undantager ett
par mikroskopiska byrackor samt en stöfvare, som tog upp
mig i en backe och dref friskt en stund men snart tröttnade.
På vanliga sättet sträfvande till fots med cykeln vid
handen har jag just nått upp till krönet af en ljungbacke,
då en egendomlig figur fjättrar min uppmärksamhet. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
