- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
283

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten. Därpå sluta alla observationer i stort, och jag måste
ägna hela min omsorg åt landsvägen. Slumpen, alla
idrottsmäns öfverpatron, har i ett ryck af rättskänsla nu åtminstone
gifvit mig god väg, och jag ilar fram öfver den blötnande
sanden, medan vattnet dryper af mössa och rock.

Snart urskiljer jag i kvälls- och regndunklet en större
sjö till vänster och en hög spetskyrka rakt fram; jag vet
att det är Öresjö och Örby. Här skall alltså vägen dela
sig åt Kinna och åt Skene gästgifvargårdar, och det gäller
att bestämma sig för endera. Klockan är r/2 9, regnet
öser ned, nu är frågan blott att komma i hamn så snart
som möjligt. Där komma två gummor i kyrkbacken, med
familjeparaplyer öfver hufvudet och högt uppskörtade kjolar.
Jag vädjar till dem; den ena rekommenderar Kinna såsom
närmast, den andra förordar Kinnaleden såsom bästa vägen.
Jag slog alltså in till höger på denna led. Senare förnam
jag att gummornas upplysningar ledo af tvänne väsentliga
fel, i det att Skenevägen är både kortare och jämnare; men
jag är i alla fall gummorna tacksam för den vänlighet
hvarmed de lurade mig!

Nu vet jag platt intet om omgifningen mera än att det
var bra nog kuperad och omväxlande mark, än skog, än
bygd, än upp och än ned. Jag måste slutligen gå till fots
i mörkret och söka upplysningar på kartan medels
tändstickor. Slutligen skymta ljus i en däld till vänster, de bli
flere och flere, några höga skorstenar sticka upp ibland dem,
och på en höjd synas de dunkla konturerna af en
imponerande kyrka — vägen leder mig öfver en bro in i ett
riktigt stadssamhälle — och jag, som gick ut i stjärnesken
från ren himmel, hamnar slutligen kl. 9 på kvällen, efter 8 72
mils färd, i Kinna behagliga gästgifvargård, smutsig och
hungrig och våt ända in i själen, men högeligen belåten
efter en väl använd lefnadsdag.

* *

*



Här i Kinna, där jag återknyter förbindelsen med det
modärna samfärdsel- och industrilifvet, må denna lilla
skildring sluta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free