Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Städjan på det sista skidföret.
Af Selim Birger.
En eftermiddag i påskas sutto jag och min mångårige
vän och friluftsälskande kamrat i en trång personvagn å
arbetståget på den under byggnad varande Mora—Alfdalens
järnväg. Det hade varit marknad i Mora och kupén var
full med folk, som vände hem till påskfirandet. Från alla
hörn hörde man sjungande dalamål, öfverallt såg man masar
i folkdräkt, kullor i fårskinnströjor, gifta kvinnor med barn
på ryggen och järnpipan i munnen. Ute låg dimma öfver
Siljan, endast längst bort erinrade ett ljusare stråk öfver
sjön om solens tillvaro.............
Klockan var fyra på morgonen när vår släde
svängde ut från Alfdalens gästgifvargård på väg
norrut. Föret var ännu godt och snön låg hvit öfver fält
och i skog. Första skjutshållet utgöres af en vacker
kuperad väg utmed Östra Dalälfven. Från Asen blir vägen
mera enformig, förande genom nästan oändliga skogar öfver
ganska jämn mark. Stora sträckor har elden härjat och
landskapet får därigenom en än mera ödslig karaktär. Döda,
brända jättar resa sig öfver den vanligen frodiga ungskogen.
De gamla »torr-rakarna» te sig som väldiga skelett, deras
stammar äro vridna som i kramp under eldens famntag, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
