Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knotiga grenarna sträcka sig nedåt liksom i vanmäktig
smärta. Här i skogarna har ödsligheten sitt hem och en
beundrande tanke skänker man nybyggaren, som har mod
att slå sig ned och börja bryta denna bygd. Djurlifvet
tyckes liksom ha flytt härifrån, endast sällan korsas vägen
af älgens djupa spår eller af harens och räfvens lätt
igenkännliga; då och då lyfta några skrämda, tröga orrar från
något träd invid vägen, annars är allt stilla. Genom den
mäktiga tystnaden närmar sig då och då det svaga
ping-landet af bjällror, och efter en stund visar sig släde efter
släde med bönder, som vända hem till helgen från
timmer-drifningen i skogarna långt upp mot norska gränsen. Ett
förfärligt svärjande och väsen börjar, vägen är för smal för
att mötas och bägge parterna måste piska ut sina hästar
i den djupa snön.
Endast sällan går vägen förbi någon gård. Vid
Bunk-risbodarna har man kring en jättelik fura på rot byggt ett
utsiktstorn, där man under den torra delen af sommaren
dag och natt spejar efter skogseld. Nu har man en härlig
utsikt mot Städjan och Dalarnes öfriga högre fjäll.
Flerstädes iakttager man, att den gamla seden att till påsken
öfver ladugårdsdörren spika upp en hök eller uggla eller i
brist därpå måla ett tjärkors ännu lefver. Gammal tro lär,
att det »tjås», som blifvit så värnadt, är säkert både för
trolleri och sjukdom! Vid Heden går vägen på en flottbro
öfver till Dalälfvens östra sida och tränger därpå, dock i
allmänhet följande älfven, djupare in i skogarna.
Vid Heden stå vi ett ögonblick i valet och kvalet
mellan att göra en tur till Njupeskärs vattenfall, nu under
den börjande snösmältningen väl värdt ett besök (se sid.
288), eller fortsätta norrut till Städj an.
Skogselden har gått fram äfven här. I ungskogen har
dock virket varit för färskt, elden har endast funnit näring
i undervegetationens ris, lättbrända lafvar och torra
grenar. Stammarna har elden endast lyckats svärta. Kvar
står skogen reslig och hög lik en väldig hall, buren af
smäckra, svarta pelare. Det är en högtidlig, tyst och dyster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
