Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tafla. »Lyrorna» eller de stora ärren i barken visa lätt
genom sitt läge på stammarna, från hvilket håll elden
»drif-vit». Vid niotiden äro vi i Idre efter en oafbruten färd af
11 mil. Gästgifvargården var öfverfylld och vi vände oss
därför till ortens störste affärsman, handlanden Jonsson. Sedan
han försiktigtvis underrättat sig om att vi ej voro
profryt-tare utan turister, blefvo vi mottagna, erhöllo väl eldade
rum och fägnades med en myckenhet mat.
Vi hade rest från Stockholm för att besöka Städjan,
utan att på minsta sätt bekymra oss om de närmare
detaljerna, hur vi skulle nå vårt mål, vissa att dessa lämpligast
afgjordes på ort och ställe. Af hvad vi redan sett af snön,
som låg mer än metersdjup i skogarna, var det klart, att
hvarje framträngande till Städjan utan skidor vore otänkbart.
Detta komplicerade otvifvelaktigt problemet, ty ingen af
oss två hade förut stått på skidor. Men någon gång
skulle ju vara den första. Jonsson följde oss ut i bygden,
lånade två par skidor och vi ställde oss på hvar sitt par.
Det är otvifvelaktigt en ny upplefvelse som väntar, då man
första gången står på ett par skidor invid en brant backe.
Jorden, som förut varit ganska fast, blir med ens roterande,
det förefaller som om den vrede sig på de mest omöjliga sätt
för att till sist åter bli stilla, då man ligger stadigt nedborrad i
en snödrifva vid backens fot. Jonsson ansåg, att det såg mörkt
ut för morgondagen, och ej häller kände jag mig född med
några särskilda anlag för skidsport, när jag hvit af snö
med skidorna på axeln vandrade hemåt.
Följande morgon kl. 7 satte sig dock vår
Städjeexpe-dition i rörelse, i början eskorterad af Jonsson. Sedan han
åsett våra saltomortaler i de första backarna, lämnade han
oss med ett: »Ja, nu har jag sett nog, ni äro nog snart till-
baka i Idre.» Vi skidade framåt under ett ideligt
tumlande i snön, men framåt gick det i alla fall med rask fart,
och rätt snart hade vi skidat bortåt 13 km. långs
timmervägen till Burusjön. På andra sidan sjön låg Städjan
gnistrande hvit, sträckande sin djärft skurna topp upp mot
lågmolnen. Vi följde Burusjön till dess södra ända. Här ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
