- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
301

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men när ändtligen det nya släktet i sitt brokiga dun
trippar mellan tufvorna eller simmar på vattnen, och
gråvidet löfvats och starren står grön och ängsullen hissat sina
hvita vimplar, då vakna alla munterhetens andar, och det
är en lust att lefva.

* *

*



Lappland är vattendragens land. I fjällregionen, där
tillflödet är rikt från jöklar och snö, svälla de ut till långa
sjöar. Där flyter vattnet klart som kristall, och när lappen,
varm efter rodden, hämtar af det med sin kosa, är det
kallt och vederkvickande som en källa.

Ingen vass står och bugar vid stränderna, och alars
dunkelgröna lummighet hör ej till det riktiga Lappland.
Där icke videbuskagen med sitt grågröna bladverk göra
öfvergången mellan skog och vatten svällande och vän,
speglas i vattenbrynet ett naket bräm af stenar och af
mossbelupna block. Inunder står skogen på stup, de långa,
smärta granarna, en fura och en björk. Någon gång gå
stränderna ut med breda gräsmarker, steniga och stänkta
med kabbelökens gulröda stjärnor.

Där människor bo vid älf eller sjö, hänga de ut sina
sjöfågelhålkar på furustammar, vända mot vattnet. Och
knipan kommer och värper sina gröna ägg, och får hon
rufva några af dem, så för hon ungarna ut på den
blänkande vattenspegeln, där hanen väntar dem.

Rödgrå bläsänder komma sträckande öfver sjön, det
hvisslar efter deras lifliga vingslag. Och skrakar komma
i en rad, med långa halsar, kre-kre säga de, när de svänga
af för den objudne roddaren, som bryter helgdagsfriden på
det stilla vattnet.

Långt borta vid en trädbevuxen holme ligga några
skygga svärtor på vattnet. De lyfta på långt håll, där blir
en ljus strimma efter dem i solskenet, där fotterna släpade
i vattnet, och efter dem ljuder deras flöjtande ly-ty.

Högt öfver sjön kommer ibland en fiskljuse flygande.
Han far och seglar i vida ringar, håller inne och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free