Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flaxar, störtar från höjden ned i vattnet, höjer sig igen med
en fisk i klorna, ger till några segerglada rop och flyger
bort till skogen.
Men när det stundar mot oväder och sjön går med grågröna
vågor, då låter det styggt från lommen, som ligger därute.
Det är som ett barns jämrande och det tränger vida öfver
det stora vattnet. Är då hafsörnen, som bor i det väldiga
nästet i den gamla furan uppe
i skogen, är han, sjökonungen,
ute och jagar, så finner hans
öga fågelkroppen, trots den
vattrade sjön. Han sänker
sig dit i en skruflinie,
lommen sänker sin kropp i
vågorna, men örnögat
släpper icke hans hufvud och
hals, som ännu hålla sig
öfver vattnet, han närmar
sig, och lommen dyker. Han
blir länge borta, och
vanskligt är det att följa hans färd under den vindstrukna
vattenytan. Han visar åter sitt hufvud och försvinner, kommer
upp igen och gapar halfkväfd efter luft, då ömen i susande
fart kastar sig dit och griper honom. Då blir det slag af
vingar och hugg af trotsiga, spetsiga käkar, och vattnet
stänker och pärlar vid örnvingarnas slag, medan lommens
lif rinner bort i vågorna.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
