Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maldags, prunkande blommor. Hundrofva kring den öppna
forstukvisten. Vi beundrade pumpen — det var ingen
»sug-och tryck-» eller »sug- och lyft-». Vattnet lyftes ur den
öppna brunnen medels en bytta på en långarmad häfstång.
Den gamla inrättningen synes aldrig i Hallands slättbygd.
Men här, i obygden.
Vid Fegens strand en hel, lång dag! Att ligga i en
backe i en stor ring, som* tattare, och hvila och reflektera
öfver tillvarons béhag! Till omväxling hoppade vi omkring
på stenarna vid vattenranden. Fegen är 3 mil lång; då
åskmoln göra den svart, liknar den en skogssnigel med 2
utdragna känselspröt. Stränderna påminna omVänerns, skogiga,
men ganska låga. Granna, gula läkeörter växa ymnigt på
gräsfläckarna mellan träden.
Enligt vår lyckliga erfarenhet bor idel vänligt,
hederligt folk vid Fegens strand. Aida gick in i en bondgård och
bad om en butelj mjölk att släcka vår törst med. Då’ hon
skulle betala, afböjde »moran» det så: »Ingenting för så lite.»
Till friluftslif hör bad. Vårt sällskap delade sig i två,
som kröpo ned till ro i det blå, hvar på sin sida om en
holme. Vassbottnen var ohcmult hvass, »men ingenting att
fästa sig vid, sa kärringen, som rulla’ utför berget». Bitta
föredrog dock att sitta på en sten och teckna efter lefvande
modell. Ett föga originelt motiv — badande flickor.
Kl. 12 nästa dag lade en ångslup till vid Fegens syd-
ände. Den kom på beställning, billig att hyra, enkom för
lustresande. Vi sade farväl till den ädla, adliga
hedersgum-man. Med obetydligt lättade portmonnäer, nyfylld matrensel
och människobeundran i hjärtat, gingo vi ned till »Elfvam.
Vi voro de enda passagerarna; besättningen utgjordes af
»kapten» och »maskinisten», såsom Martin titulerade dem.
(»Kaptenen» var van att kallas Anders, och »maskinisten»
kunde på sin höjd vara 14 år. En ljuslockig pilt med blå
ögon.) Askan mullrade, då vi ville stiga ombord. »Det
sveper kring sjön», påstod Anders. Trots hans afrådan voro
vi snart inpackade, och den leksakslika propellern arbetade
mellan stockar och grund. En hotfull, mörk molnmassa öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
