- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
316

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det en ganska nätt stil.» (Dessa ord gjorde ett starkt
intryck på Bitta.)

Yi hade nu sett något af Småland, en utkant, besläktad
med det »djupaste».

Ater ute på böljorna. Förbi öar och näs in i
Väster-fegen, hvars farled ligger bred och blank för oss. Vår
kapten sätter kurs på herrgården Gammelsjö vid Fegens
nordligaste ände. Där är Västergötland. Gammelsjö
gårdsbygg-nad synes ej från fjärden, men en lummig löfträdsplantering
visar den högt liggande parken. Ångbåten stöter på grund
5 alnar från land. Ingen fara. Den lille båt-Kalle kaflar
upp byxorna och hoppar i vattnet, får tag i en eka och ror
intill slupen. Vi fraktas så i land, 2 i sänder, dock
kandidat Kick ensam, på grund af viktsförhållandena.

Innan vi togo afsked af »Elfvans» kapten, följde han
oss upp i den för honom välkända parken. Där var en
samling stensättningar från bronsåldern, gamla hednagrafvar,
där en arkeologisk Djurklou krafsat i vetenskapligt syfte.
Vi stodo i stilla vördnad inför de mossbelupna stenarna och
gingo sedan att bestiga en utsiktshöjd. Då vi därifrån skulle
ut till landsvägen, stannade vi alltför länge allt för nära
verandan till den skärmålade, ålderdomliga manbyggnaden i
trädgården. En magnetisk nyfikenhetskänsla häftade vår
blick vid verandans dukade kaffebord och de kaffedrickande.
Vi fingo ett mildt straff. Innan vi hunnit draga oss bakom
trädens förskansningar, anföllos vi af värden på stället, som
med illa dold munterhet förebrådde oss vår buskablyghet
och bjöd oss in på en doppekopp. Ofver öronen generade,
fogade vi oss in och läto oss kaffet väl smaka, icke vetande,
huru vi skulle uttrycka vår erkänsla mot den fina frun och
den gentlemanlike kapten E.

Från Gammelsjö till Kalfs prästgård, en half mil. En
viss frändskap mellan dessa ställen, trots olikheten. Båda
ligga i lummiga lindars hägn, i en trakt, där väg visserligen
brutits, men där det är långt till folk, åtminstone till bildadt
folk. Kanske just därför mötes den besökande af en
påfallande glad gästfrihet. Vi hunno herdetjällets vildvins-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free