Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snärjde in oss, ville kväfva oss. Här hjälper ej klagan.
Ihärdigt framåt.
»Kommer vi aldrig fram», klagar lillan, halft modstulen.
»Ahjo», tröstar Martin, »vi kan inte ha långt kvar till
Mårda-klefs kyrka, och sen slänger de!» Just nu framträder den
hvita tempelfasaden ur dimman. Blott 2 minuter till, och
vi äro vid en bro, en riktig bro öfver en riktig flod,
Falken-bergslaxarnas Atran. Kl. half 12 anlända vi till den
ståtliga gästgifvaregården Klef. Huset synes dödt, men vi gå
till dörren och Martin ringer. (Elektrisk knapp, o
civilisation !) Vi stå tysta och undra om vi kunna igenkännas som
hyggligt folk i skumrasket. Dörren öppnas sakta, och ett
blekt flickhufvud stirrar frågande. »Kan man få bäddar för
9 personer?» — »Jag vet inte», kommer svaret, och dörren
slutes med regel. Ater en väntan, som blef vårt unga blod
rätt lång. Sedan tittar blekansiktet ut och ett moderat
vänligt »stig in» för oss till stora matsalen. Snyggt är där
och grann lampa i taket. Malan slog den sista, surnade
mjölkskvätten från buteljen i en mugg, som alla hjälptes åt
att tömma. Medan sofrummen iordningställdes, hade vi
en oskyldig lekstund. Vi knäppte af de daggsura kängorna,
och de muntraste gökarna, kusin Anna och jur. studeranden,
ordnade fotfodralen på golfvet, först i slaglinje, sedan till
en sol.
En stund senare beredde vi oss att snarka: »God natt!»
— »Sof godt!» — »Likaledes!» — »Tack!» — »Godnatt!»
I lofvärd tid uppe följande morgon. Ut och upp på Klefs
höga, nästan lodrätt branta berg. Gymnasisten hade redan
halfvägs klifvit uppför. En gubbe fick syn på oss, där han
gick i morgonro, med pipsnugga i munnen, händerna i fickorna.
Han öppnade sin breda mun till ett smil: »Vell harrskabet
öpp för barjet? Kommen dau nair.» Och så gaf han
be-skrifning på en lång säker fäväg. Gymnasisten fortsätter
sin inslagna, djärfva stråt; Havva efter. Öfriga lyda råd.
En stund efter de andra kom Kick ut till berget. Han
frågade kära far om vi synts till. »Jaha, de e mä dom
som mä hönsena; di e oppflugna», svarade gubben sardoniskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
