Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tallif. Och det finnes ingen som förmår fatta dess fladdrande
mantelflik att hålla det kvar.
De gamla gårdarna stå där visserligen ännu, men de
gamla herrarne lämna dem småningom, en för en, åt en
lös, oroligt kringflackande befolkning, de där intet hem hafva.
Kulisserna stå kvar, men aktörerna äro gångna.
Ja, de gå och komma aldrig tillbaka. Och komme de
äfven åter — förvisso skulle de ej kännas vid sin
barndoms-nejd. Allting är förändradt — eller »förädladt», såsom det
visst kallas. Skogarna äro nedhuggna, sjöarna sänkta,
forsarna fängslade, villebrådet bortdrifvet, marken bär tobak
i stället för råg, betor i stället för vicker, ja, själfva
corps-de-logis’et är »stiliseradt», medeltidshuset har välsignats med
en urtafla från Tornberg på gafveln! — Så skola vi snart
bygga och bo i ett helt annat land.
De gå och komma aldrig tillbaka. — Och dock, huru
bitter var ej den sista skjutsen utför den långa lindallén, huru
enslig vandringen ut i världen! Men de veta åtminstone
med sig, att de kämpat den svenske landtjunkarens lifslånga
kamp, stridit lugnt och lojalt mot tistel och hvitrot och
frostnätter, mot försommarstorka och frihandel och hypotek,
mot australisk spannmålskonkurrens och vansinnigt
uppdyrkade arbetslöner! — Och till slut blef dem striden för
ojämn.
Det fanns en gång i Stockholm en stendöf, trådsliten
tidningsskrifvare, som arbetade fjorton timmar i dygnet, som
lefde af slarfsylta, kabeljo, åttaörescigarrer och meterlånga,
brandröda ledare, som bodde i ett mörkt kyffe och
begagnade celluloidkragar. Och allt detta gjorde han för att
hjälpa en brorson till att hålla kvar en öfverintecknad
gammal gård någonstans nere på Holaveden, en gammal gård,
där släkten suttit i tre århundraden och som åtta släktled,
son efter far, troget och kärleksfullt vårdat.
Men denne bläcksuddare, som dömt sig själf till ett lif
af mödor utan sol i en stad, där han aldrig kunde fatta rot,
denne stendöfve, trådslitne bläcksuddare, han är den främste
och ypperste af de gamla herrarne, han står för mig som
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
