Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger en del stämning redan i denna signatur, en stämning,
som man tycker sig återfinna i bilderna och det sätt, hvarpå
dessa grupperats. Man vill så gärna tänka sig en gammal
filosofiskt anlagd allmogelärare, som sett den ena
generationen ungdom efter den andra gå ut i lifvet med glada
förhoppningar för att småningom gäckas och åldras i den hårda
kampen för tillvaron och som i bild velat gifva uttryck åt
sin lifserfarenhet. Så lämnar han oss först ett antal glada
barnbilder: skolungdomen på utmarsch med fanan i téten
eller beskäftigt arbetande i skolträdgården eller vid
slöjdsalens hyfvelbänkar, gymnastiklektionen på skolgården eller
»kappas om hålet» på lekplanen. Men snart tager skolan
slut och lifvets allvar begynner. Jorden måste plöjas, sås
och skördas, skogen rödjas, malmen i bergen brytas. Från
alla de vuxnes dagliga sysselsättningar lämnas talrika bilder,
ofta präglade af en viss vemodig poesi. Viktiga
tilldragelser i folkets lif äro marknaderna och auktionerna. Vid dessa
har vår filosofiske lärare icke saknats. På marknaderna gör
man sin bosättning, på auktionen går boet under klubban.
Lyckan kommer, lyckan går! Fotografen vill emellertid
äfven visa oss några drag ur folkets nöjen och härvid
fotograferar han —’ etnografiskt riktigt, ehuru kanske något
oväntadt för oss med våra Philochoros-påverkade
föreställningar — en goodtemplarfest från början till slut med
mäs-singstrumpeter, standar och festtalare. Så kommer
ålderdomen. Man torde knappast behöfva mer än hänvisa till den
grupp af gamla bruksarbetare, som återfinnes bland
försätts-planscherna, för att ådagalägga, med hvilken förstående
medkänsla fotografen gått till verket, när det gällt att
visa oss, hur vårt svenska folk ser ut efter ett lif af slit
och släp. Såsom en epilog sluter sig till samlingen den
rörande bilden: »När knekten Pihl begrofs på Atvids
kyrkogård».
Fotografen Axel Sjöberg, Malmö, uppträdde i alla
täf-lingarna med för hvar gång ny signatur och ny utstyrsel på
sina fotografier, men ehuru han sålunda gjort allt hvad i
hans makt stod för att dölja sitt namn, lyckades det honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
