Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Silfvergrottan.
Af N. Flygare.
Skall jag säga, att de turister äro lätt räknade, hvilka
vandrat genom Silfvergrottans underjordiska kamrar? Många
äro de icke, men då jag icke vet, hvilka de äro, kan jag
icke räkna dem. Ty i litteraturen om Lappland finner jag
ingen, som berättar om Silparogges irrgångar. De unga
grefvarne Erik v. Rosen och Henrik Horn hafva besökt
grottan, och den senare har förrådt hemligheten för mig.
Ty tills i år var vägen en hemlighet, den endast några
lappar kände. »Du kan veta att Silparogge är i denna
väggen och du kan söka många timmar, vara alldeles nära,
och du finner icke ingången», sade en lapp till mig.
Hvarför kallas den Silfvergrottan?
En stora-rik man bodde vid Suorvajaure. Han hade
mycket renar, många tusen renar; men han hade ändå mera
silfver. Och ingen kunde stjäla silfret ifrån honom, ty ingen
visste, hvar han gömde det, ingen mer än han och hans
kärring. Och när han dog, var det ingen som visste, hvar
silfverskatten låg, mer än kärringen. Däröfver blef kärringen
så glad, att hon gick upp på toppen af berget, i hvilket
grottan var, där silfret låg gömdt, och hon dansade på
berget och sjöng och ropade: »Jag har en stor skatt af
silfver, men ingen mer än jag vet, hvar den finns.» Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
