Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redde sig att lägga ut ifrån land. Och nu ha de knappt
kommit ett par famnar från stranden och kunna icke komma
ur fläcken. Fyra par seniga armar böja fyra åror mot vattnets
tryck, men båten står stilla, går icke framåt. Förgäfves tag
på tag. Och nu kännes sugningen från Flermelinsfallet.
Båten står icke ens stilla, den drifver neråt. Armarna spänna
i, nu gäller det icke längre att komma framåt, nu snedt
bakåt, rädda sig från Hermelinsfallets 35 meters stup! Men
redan kastas båten ditåt, roddarne förmå icke hålla
tillräckligt högt ofvanför, båten suges af strömmen, den slungas i
samma riktning af de hvitskummande vågorna, och vinden,
starkare nästan än de båda andra fienderna, knuffar båten
och roddarne stötvis åt samma håll. Det är den lapska
vinden, säjtens pust: hvi trodde ni er kunna hämta
lappar-nes gamla gudar ur deras egna öknar ner till svenskarnes
stad Stockholm! — Nu en klippa strax ofvanför fallet. Håll
ofvanför den! Då kunna vi kanske komma mot stranden.
Men det går icke. Rakt mot klippan slungas båten; kantrar
han där, då är allt slut. — Att han icke kantrade! Nila
stötte sin åra mot klippan och hejdade båten. Klippan, som
de trodde skulle blifva till fördärf, blir räddningen. Det
blir ett ögonblicks rast; oaktadt de äro på vindsidan, kunna
de hålla båten på samma gång ifrån och intill klippan; visst
slå vågorna in i båten, men armar och lungor få hvila ett
enda litet grand. Nytt mod, nya tag, och om ett par minuter
landar båten i den lugna viken väster om fallet. Men nu ville
inga lappar följa med längre och sälja säjtar. Detta var
på onsdagen. Jag minns huru de unga herrame efter
landstigningen störtade in till oss i turisthyddan och berättade,
och lappame med. De voro bleka, de förstodo knappt
riktigt huru de hade kommit undan. Det var på onsdagen och
nu är det fredag. Och dock ha de mod att ånyo begifva
sig åstad att söka gudar. Redan på torsdagen reser grefve
Rosen till kägelberget Slugga, där en lapp lofvat visa
honom en säjt. Grefve Horn skall emellertid företaga den
längre resan till Vaisaluokta, den som just af bröts på
onsdagen. Och han startar på fredagen. Skall det kunna gå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
