Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när vi med tillhjälp af grefve Horns anvisningar skulle leta
oss fram dit.
På visitkortet stod: Fortsätt rodden till viken midföfver
till höger. Hvilket skedde. Men hvar skulle vi stiga i
land? På kortet intet ytterligare meddelande. Vi paddlade
sakteliga utefter den steniga stranden, spejande efter spår.
Ett väldigt klippblock, som balanserade på ett mindre, drog
vår uppmärksamhet till sig såsom lämpligt landmärke* — och
riktigt: ofvanpå det stora blocket hade liksom af
mänsko-hand placerats 2 mindre stenar på hvarandra. En af oss
landsteg, klättrade upp på blocket och hittade naturligtvis
under den andra stenen ett andra visitkort från grefve Horn:
Gjort märken i träden samt brutit af kvistar på vägen till
grottan.
Det var nu icke svårt att finna vägen. De gjorda
märkena blefvo snart obehöfliga ty lapparne hade gjort
bättre. Hela vägen fram till grottan var stigen »bleckad»
genom’ fotsbreda näfverafskalningar å björkträden.
Antingen var det icke så särdeles allvarsamt menadt,
lap-parnes begär att hemlighålla grottans tillvaro, eller
an-sågo de gärdet uppgifvet och hemligheten redan röjd.
Nog af, bleckningarna förde oss rakt fram till
klippväggen. Vägen gick genom den vackraste äng med en
vegetation lik den frodigaste i början af juni i mellersta
Sverige. Högstammiga björkar utgjorde det öfvervägande
trädslaget, men däremellan lyste blommande rönn och
hägg. En saftig tät gräsmatta öfverraskade oss därigenom
att den, genomfluten som den var af talrika rännilar,
ingalunda var sumpig och tufvig, som fallet oftast är med
Lapplands gräsmarker. Förgätmigej, lychnis, geranium,
gula violer m. m. öfverflödade. Det var en trädgård.
* För framtida turister är möjligen behöfligt att äga en
noggrannare beskrifning af landstigningsplatsen. När man ofvanför Lilla
Sjöfallet stiger i båten, har man midt framför sig en ö. Då man på väg
till grottan håller in mot viken till höger, har man ön på vänstra hand.
Man ror utefter högra stranden tills ön tar slut; i rät vinkel mot öns
slutklippa påDlögra stranden är landstigningsstället.
Svenska Turistföreningens Årsskrift, rgor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
