Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grottan hade tydligen uppstått genom sättningar i berget.
Den yttre kolossala lodräta plattan hade sjunkit undan och
lutade nu snedt mot moderklippan, så att grottan nertill var
flere meter bred, men afsmalnade upptill, där den i en för
oss icke bestämbar höjd afspärrades af nedrasade klippblock,
som antingen lågo öfver öppningen eller hängde fastkilade
mellan klippväggarna. Här och där lyste upptill och
framtill en svag strimma dagsljus i fjärran. Golfvet var beströdt
med skiffrade stenar. Ju längre inåt man gick, desto mer
höjde sig golfvet och desto mer smalnade grottan. Denna
första kammare var i höjden den största.
Alldeles som grefve H. hade beskrifvit det, fanns i
väggen längst bort till vänster ett fyrkantigt hål. Detta
tillåter nätt och jämnt en icke alltför korpulent människa,
d. v. s. genomsnittsturisten, att krypa igenom. Det var till
formen alldeles som om i en af mäktiga kvaderstenar
hopfogad vägg en sten uttagits, så släta och regelbundna voro
dess sidor. Det var ungefär 2 meter långt, så att man med
fingrarna kunde få ett grepp i den bortre kanten samtidigt
med att fotterna sparkade afsked åt första kammaren. Då
hålets väggar voro klibbiga af fukt, som t. o. m. kunde
droppvis förena sig med ens nacke, kan läsaren tänka sig,
att de få sekunder, man kraflade genom denna i båda
ändarna öppna stenlikkista, kändes ruskiga nog. Hur skönt
det än ofta är att vara N:o 1, händer det dock stundom
att det är kusligt. Jag kröp flere gånger igenom detta
hål och fann, att den endast vid första genomkrypandet
obehagliga förnimmelsen af det okända vid hålets slut samt
af att några tusen tons sten så godt som hvilade på min
rygg var lifligt kännbar.
Den andra kammaren var betydligt mindre i alla
dimensioner; jag stötte med armbågarna till båda sidorna
samtidigt vid framåtkrypandet; dock höjde den sig flere meter
i höjden; golfvet bar liksom förut uppåt. Vid andra ändan
silade ljus sig fram vid sidorna om ett större klippblock
som stängde vägen. Då jag hvarken förbi eller under detta
kunde komma vidare, än mindre klättra öfver detsamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
