Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Artur Hazelius.
Så ringen, klockor, öfver skog och vatten
och talen om för hela Sverges land,
att när hon svann i purpur, sommarnatten,
han lyfte vingarna mot okänd strand!
Det skedde stilla; trogen gamla vanan
han gick, helt tyst, och lämnade sin Skans
i namnlös smärta sänkte vakten fanan,
sitt hufvud svanen, stum, i kolsvart glans.
Där flög en skälfning genom björkens grenar,
och rådjursflocken stod i väntan tyst
med sträckta hufvuden bland klippans stenar,
men han ej kom, som smekande dem kysst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
