Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 / 8 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hopflätade renhorn upp öfver myrmarken, där den hvita
hjortronblomman, omedveten om den strid, som rasar
omkring henne, glad och troskyldig, i tusental blickar upp
ur mossa och ris.

För min del kan jag aldrig utan en rysning skrida öfver
trädgränsen, där odlingens utposter strida sin hopplösa strid.
Man erinras där alltför smärtsamt om människolifvet, både
den enskildes och nationernas. Nederlaget är så vanligt,
segern, där den vinnes, så dyrköpt och därtill så half.



Nu är fältet öppet blott för dvärgbjörken, vacker och
nätt, det är sant, men dock en dvärg, som kryper efter jorden,
och för grå videt, silfverskimrande likt oliven, men en kronlös
buske, som vet att böja sig och därför icke brytes...

Under vårt samspråk hade vi kommit upp på själfva
fjällplatån, där vägen löper snörrätt med ganska svag
stigning. Det är nu, om man följer stigen och ej, som vi, väljer
genvägen, en promenad så lätt, att den ej behöfver pressa
svetten ens ur en riktig slättmänniska. För att vara fjällstig
kan den jämföras med en makadamiserad gata.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>