Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Märkesstenar finnas resta på några meters afstånd, så att man ej
ens i dimma kan gå vilse. »Man kan rakt släppa ut fina
stockholmsdamer och deras barnungar på bete där uppe»,
sade en jämtländing. Farligare är det icke.
Det är dock icke blott den jämna vägen, som gör att
man vandrar med lätta, spänstiga steg, glömsk af all trötthet.
Det är den underbara, härliga luft, som fyller ens lungor,
det är den känsla af frihet och af naturens renhet, som fyller
ens sinne.
Där uppe skymta vi Västerfjällets »hydda», förankrad
vid järn insprängda i klippan.
* *
*
Svensken, påstås det, är mycket kritisk af sig — i en
viss mening åtminstone. Han lefver hellre på att klandra än
att beundra. Vid det rätt kinkiga värfvet att sätta en aln
till sin egen längd tror han sig komma längst genom att
taga en aln från andras. Frikostigt beröm, skänkt åt hvem
eller hvad det vara må, väcker hans motsägelselust eller
åtminstone en halft omedveten känsla af motspänstighet.
Förmodligen var det en släng af denna sjuka — den
må vara svensk eller allmänt mänsklig — som angrep mig,
när vi nu nalkades målet. Från flera håll hade jag hört
utsikten där uppe lofsjungas som alldeles »enastående».
Visserligen lyftes och vidgades landskapet för våra blickar ju
högre vi stego på de öde fjällvidderna, nog fanns där
höghet och skönhet i färg och linjer; men ändock kände jag mig
alltmera kritisk och misstrogen. Det blir nog en ordentlig
missräkning. Loforden måste vara öfverdrifna. Icke kan
väl en så rik lön köpas för så ringa möda.
* *
*
De två timmar vi varit på vägen hade flugit på snabba
vingar. Detta tack vare både fjällvandringens eget behag
och lika mycket det angenäma sällskapet. Vi hvilade ofta
nog, och så snart mitt hjärta började bulta efter någon
större stigning på den branta genväg vi valt, kastade vi oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0069.html
