Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkull i dvärgbjörksris och ljung eller i det grå stenöret,
och så förtäljde mig Per Bertilsson om natur och folk i
fjällbygden. Det var historien om lappar och renar, om
varggropen där borta och om vännen gråben, som en vacker
vinterdag stod fyra man högt, spejande från åsen där
alldeles bredvid oss, om korparna som samlas där det finns
död ren, om skogsköp och afverkning, om
skiftesförrättningar och fäbodseder och hästhandel — allt kryddadt med
kloka anmärkningar och ett naturfriskt humör...
Och ju lättare luft, dess lättare fjät, dess lättare sinne...
Så, nu stå vi vid hyddan på fjällets yttersta utsprång.
Ett högljudt utrop af beundran trängde sig öfver mina
läppar.
»Nå, hva’ säg’ han om’et?» frågade mig efter en stunds
tystnad Per Bertilsson, i det han med en på samma gång
spörjande och segerviss blick tog snuggan ur mungipan.
>Jo, jag säger att det är den vackraste utsikt jag sett
i Sverige», svarade jag. »Är det nog?»
Och det skrifver jag också här, äfven med risk att
väcka den kritiska motsägelselusten.
Lyckligtvis kan jag intaga min försvarsställning i skyddet
af det gamla, goda ordet: om tycke och smak lönar det sig
ej disputera. Ett ställes större eller mindre naturskönhet är
till sist en smaksak. Men jag har sett rätt mycket af vårt
land och dristar därför hysa den måhända inbilska tro, att
du, min läsare, när du står där uppe på Västerfjället, skall
på tillfrågan svara just som jag.
Eller kanske finner du det säkrast att äfven i fråga om
utsikter liksom om andra skönheter lyda den kända
varningen: alla jämförelser äro af ondo. Att låta detta vara
detta och att döma allt efter dess egen art var Thorilds
goda regel, som kanske bör tillämpas äfven på naturens
skönhetslära.
* * *
Det ligger i sakens natur att en sådan vidtfamnande
utsikt är i ordets fullaste mening obeskriflig. Den kan knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
