Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, nog är det för märkvärdigt», säger Per Bertilsson,
när han en stund stått försjunken i stum åskådning, »att en
ska’ behöfva lära sig te se hur vackert fjället är. Ja’ vet
det med mig själf, öch så har det varit med många. Ja’
har alltid varit som det räknas en liten fjällkarl, men att gå
opp på Drommen eller Västerfjället bara för te se, det
tänkte ja’ då aldrig på. Fjället är ju bara som det är
skapadt, tyckte vi. Men så kom doktor Hedström från
Sundsvall till Bydalen med sex stycken skolpojkar för att
se på utsikterna häromkring. Di låg i en bod och eldade %
ute på backen. Och sen kom andra efter dem. Och alla
vände di sig till mig i Hallen och ville ha hästar och
vägvisare. På så sätt fick vi snart ögonen öppnade bå’ ja*
och andra. Och ungdomen nu för tiden, di vet nog hur
vackert fjället är.»
»Men hur kom rå på tanken att lägga landsväg och
bygga hotell här uppe?» frågade jag efter att med blandade
känslor ha åhört, huru det äfven här såsom vanligt i vårt
land behöfts, om icke precis utländingar, dock utsocknes för
att lära folket skatta sitt eget.
»Jo, det var sån* en tungsammen väg, den gamla
klöfje-vägen, ond både för hästar och folk. Och så kom det alla
slags människor hit, till och med fina damer i tunna skor,
och di kunde hvarken gå eller rida. Ruskigt hade de det
också i den gamla fäboden. En dag, när ja’ kom till
Bydalen från Hallen — det var en kuslig dag med iskall vind —
så var det en helan mängd ungdomar, som vandrat dit.
Hungriga och frusna var di, och bland dem var det en flicka,
som inte var mer än florton år, hon var rent ifrån sig af
förtviflan, hon lät och grät så tårarna strömmade efter
kinderna, och hon bara önska’, hon väl vore hemma igen, och
späd och liten var hon. Och det gjorde mig så ondt, så
ja’ kan inte säga. Det ska bli slut på detta här, sa* ja’ i
mitt sinne.»
»Och så byggdes hotellet?»
»Nej, det fick väl gå lite saktare i backarna, kan han
tänka. Först slog vi oss ihop några stycken och byggde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
