Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matsäck för ett par dygn samt ett riktigt litet berg af filtar
och regnkläder, väl på sin plats nu i slutet af augusti, då
sommarens fagra väder visat en viss böjelse att bytas till
både vått och rått. Hans kamrat, den fromt blickande
Lill-Brunte var afsedd till ambulans: han skulle erbjuda sin
sedesamma rygg till hvilo- och reträttplats för de vandrare, som
till äfventyrs öfvermannades af trötthet och icke blygdes att
vidgå sin svaghet...
Men lyssna, det är icke bjällror, det är en kyrkklocka,
det ringer, ringer som om elden vore lös.
Yrvaken skyndade jag till fönstret och drog upp
rullgardinen. Ingen eldslåga — dess bättre — intet bolmande
rökmoln, om jag undantar den blå röken från Per Bertilssons
snugga, som redan hängde på sin plats i mungipan, under
det att hennes ägare var sysselsatt med att i egen hög person
draga i repet till hotellets matklocka. Den ljudliga
ringningen var signal till uppbrott.
Jag skyndade att väcka mina båda småttingar, en flicka
på tolf år och en gosse på tio, vi störtade oss i kläderna
och om en liten stund befunno vi oss midt i en pratande
och skrattande skara, som stod rustad att stiga i båtarna
för att öfver Dalsjön ro till Högläkardalen. Där skulle vi
mötas af Manne och hästarna, hvilka gifvit sig af landvägen
längs den knaggliga stig som leder förbi Hofdebodarna.
»Så, hem med sig, Skog!», ljöd det barskt från Per
Bertilssons läppar. Tillsägelsen åtlyddes först, då den fick
eftertryck genom ett lätt slag af fjällstafven på den fyrbente
trotjänarens svartgrå päls. Med en halft förnärmad, halft
bedjande blick lomade Skog undan några steg från båtstaden.
Han satt sedan helt stilla, och med ett uttryck af omätlig
sorg lägradt öfver hela varelsen från nosen ända till
svansspetsen åsåg han hur tre båtar den ena efter den andra utan
honom sköto ut från stranden.
Alla farkosterna voro för sin storlek tämligen tungt
lastade, ty vårt sällskap bestod af bortåt tjugu personer:
bland dem doktorn och hans fästmö, häradshöfdingen från
Stockholm, en sport- och jaktälskande pastor, ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
