Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hurtiga fröknar från Östersund samt flera af hotellets tjänare:
Annie i matsalen, Gertrud i köket, Kristin i ladugården och
hvad de allt hette. Det var nämligen denna färdens
särskilda behag att gäster och tjänare skulle som goda
kamrater under Per Bertilssons kommando tillsammans göra årets
sista sommarutflykt...
Flickorna ha förbehållit sig att få göra tjänst som
rod-dare. Vi karlar ha därför latmansgöra. Vi ligga bekvämt
tillbakalutade i föm och aktern, och vårt öga följer i
behaglig njutning det fina pärlband af glittrande droppar som
drages öfver vattnets yta hvarje gång årorna lyftas. Eller
luta vi oss drömmande öfver relingen och blicka ned i
djupets trolska hemligheter, denna underbara spegelbild af
världen här uppe, för hvilken Dalsjön är så beryktad. Man
tycker sig se långt in under stränderna, man urskiljer djupt
i vattnet hvarje sten högt upp på Drommens gråa mur
med den vilda »skåran», hvarje grön gräsplätt på
Falkfångarfjällets topp, hvarje mörk gran i skogsdungen, hvarje
hvitstammig björk vid strandbrädden. Och djupt, djupt
därunder en blå himmel med seglande hvita moln. Allt står
så klart och dock så flärran som i en målares svartspegel,
icke tungt och fast som verkligheten utan mjukt och
böljande, växlande med hvarje vindens fläkt.
Se så, nu slås trollspegeln våldsamt i kras och vattnet
stänker högt i sky. Båtarna ha anordnat en munter
kapplöpning och det blir plask och stänk och dusch hvarje gång
en mera ovan åra icke skär jämnt igenom vattnet. Men fort
går det, och redan nalkas vi den Döda skogen, dödad af
vattnet som i följd af uppdämning svämmat öfver den sanka
marken vid den lilla sjöns sydvästra hörn.
Egentligen skall man se den Döda skogen första gången,
då skymningen sänker sin slöja öfver dess dystra poesi.
När man gjort det väckes samma stämning hvaije gång båten
glider in under dess skugga, öfver en tät matta af
silfvergrå sälgbuskar resa sig högt de döda träden utan ett löf,
utan ett barr, med afskalad bark, blekta som lik af sol och
af regn. De som växa längre bort äro dunkla vålnader, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
