Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den hotfulla Hundshögen, där Storfjället o. s. v. Allt bär
en prägel af frihet och af storhet, af skönhet och af
öfver-väldigande kraft, så att man väl kan sätta tro till en sägen,
att denna plats en gång i tiden varit en helig plats.
Hägnaden består för öfrigt icke endast af glasbjörkens
grenar. Den är litet hvarstädes prydd med instuckna
renhorn, hvilkas spetsar knappt kunna skiljas från de aflöfvade,
blekta björkkvistarna. Vid närmare påseende fann jag att de
flesta hornen icke voro affallna af sig själfva, utan afsågade.
»Men hvarför sågar ni af hornen?» frågade jag en
vacker ung lapp, som med kastrepet hoprulladt öfver axeln
stod på vakt i skjortärmar och tättsittande mjuka skinnbyxor
af djupt rödbrun färg.
»Jo, man sågar af homen på dem som är tyrannisk,
ser du», svarade han med ett småleende, under det hans
fjärrsynta öga alltjämt spejade mot fjällen, för att se om
renhären nalkades.
»På dem som är öfversittare», tilläde han efter en liten
tystnad.
Om en rentjur är olidligt öfvermodig eller oregerlig, är
detta ett verksamt botemedel mot högfärden och
stridslystnaden. Han infångas och sågens hvassa tänder göra sitt
verk både snabbt och grundligt. När den stolta homkronans
granna grenar falla till marken, då segnar också hans stolta
själfkänsla. Han är alldeles stukad — och till och med
de små kalfvama, som nyss flydde likt agnar för vinden,
där han drog fram, våga sig nu på honom. »Han skäms
för sig.»
Den som är mindre invigd i renarnas sätt att se tycker
annars att renoxama borde betrakta en slik operation
närmast som en lättnad. Ty hornen äro egentligen blott till
besvär och bekymmer, likt officerames paraduniform med
hatt och svajande plymer. När renen löper i skogsmark
lägger han visserligen genom att böja hufvudet bakåt kronan
så mycket som möjligt utefter ryggen. Men ändå är den
hinderlig. Och vid striden om hans hjärtas härskarinna har
det stundom händt, åtminstone bland vildren, att två rivaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
