Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjällbranten, än ila de rakt ned mot daldjupet. Det är en
syn som — jag vet ej rätt hvarför — leder min tanke till
forntidens stolta arenor. Men här är rännarbanan fjällens
väldiga halfcirkel, mot hvilken cesaremas Colosseum var en
barnleksak, och i stället för amfiteatems böljande sidentak
spännes här öfver våra hufvud himmelens blåa kupa.
Men lyssna, hvad är detta? Blandadt med hundarnas
skall höres i fl ärran lappgossames rop, som om de högljudt
kallade på bistånd. Det tyckes som om herraväldet öfver
deras skyddslingar gått dem ur händerna: en stor trupp,
hela den vänstra flygeln, rusar med en skarp sväng trotsigt
långt bort åt motsatt håll. Några af de vid rengärdet
posterade lapparna ila till hjälp. I andlös spänning följer man
skådespelet. Skall det lyckas de käcka lappdrängarna att
drifva de snabbfotade flyktingarna tillbaka, eller skall hela
hären skingras och dagens långa möda vara utan sin lön?
Bravo! Nu är segern vunnen, nu störtar hela hären likt en
vind ned i dalgången, hvilken bildar ett slags ränna, som
samlar floden af renar inom sina bräddar. Ännu ett
ögonblick och i rasande fart söker sig denna flod genom den
vida ingången inom gärdets inhägnad. Den följes hack i
häl af de raska svettdrypande lappdrängame, kortväxta,
seniga, med muskler spänstiga som stålflädrar. Sedan klockan
fyra på morgonen ha de lupit milsvidt i »renskogen» utan
annan föda än ett stycke torrt renkött. Och nu äro de
genast färdiga att hjälpa till vid hjordens mjölkning och
ren-kalfvamas märkning.
Väl inkommen i rengärdet fortsätter renarnas ström att
rinna. Det tycks som om den icke kunde hejda sin fart,
fast den nu måste gå rundt, rundt. Det är en rastlös
ringdans, en vansinnig karusell, och på samma gång en vacker,
fastän smått löjlig parad med högt lyftade homkronor och
guppande hvita akterspeglar, lysande under de korta
svansarna, som resas rakt till väders, det hela till
ackompagne-mang af den egendomliga musiken från lättklöfvamas
knastrande kastagnetter och de råmande kalfvarnas trumpetstötar,
som likna en idealiserad grymtning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
