Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En svart hund kommer in under förhänget vid
kåtöpp-ningen. Nils ropar något åt honom på lappska, och han
drar sig skyndsamt tillbaka.
»Nej, han får inte vara inne», säger han liksom om han
läst mina tankar. »Ja, hundarna uträtta stora saker i
renskogen», mumlar han för sig själf och ger därmed uppslaget
till en liffull skildring från hans yngre dagar, då han kunde
ge sig ut efter hjordarna tidigt på morgonen och lopp i
fjällen utan mat ända till kvällen. En riktigt styf lappman
kan springa en mil i timmen och ränna omkring kanske ända
till en tre mil på några timmar.
»Och vargen sen», fortsätter Nils, »han är då så
svår än i dag. Han kan inte springa i kapp renarna,
det vet han, därför lägger han sig i försåt, alldeles som
en skytt, under det kamraterna hans drifva på storhopen,
som drefkarlar. Nyss ref vargen två renar på ett ställe,
tre på ett annat. Jo, nog är han svår alltid. Och korpen
han hjälper vargen. Han skriker till och liksom ger tecken.
Därför kallas han Vargens vägvisare’.»
Nu fick kaffepannan lämna plats för kitteln, som fylldes
med vatten och med stora stycken renkött som vi inköpt, för
att vi alla skulle få kalas på renbuljong. Medan den kokade
gjorde vi besök i några af de andra kåtorna, öfverallt
blefvo vi mycket vänligt mottagna, åtminstone sedan
hundarna tjudrats. Kärlek och familjelycka lyste i dunklet under
de låga taken. Jag erinrades om den vackra sagan om en
lappdotter som var så fager, att när hon kröp in i kåtan, blef
det strax ljusare där inne. Men vi sågo äfven spåren af sorg
och sjukdom. I en af kåtorna hade lungsoten gripit sina
offer och lagt dem i kyrkogårdens svarta »näslösa pulka».
Det var en stor glädje för vår älskvärde, människovänlige
doktor att på mer än ett ställe få ge goda råd och tröstande ord.
När vi kommo åter var vår märkvärdiga buljong färdig
att serveras. Hungriga som vargar läto vi oss anrättningen
väl smaka. Det var en något mäktig, men upplifvande dryck,
och ett sådant rummel på buljong har jag aldrig bevittnat.
Till och med hundarna fingo sin del, ett slags välling redd på
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1902. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
