Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskan att lappfogden skall låta dem vintertiden »sitta» vissa
månader i Klöfsjöfjället.
Det var icke utan att Jakob Olssons tänkande ansikte
med den något sorgsna blicken föreföll mig bekant.
Möjligen väcktes en hågkomst från Tirénstafla
»vilsegångnalappgossar», där han suttit modell. Han är en utmärkt typ för
detta vänliga, älskvärdt förekommande fjällfolk. Ovikens
lappar lära höra till de mest bildade bland lapparna och så
modema saker som kikare och lifförsäkring finner man bland
dem. De »sitta», för att begagna ordningsmannens egna ord,
»närmare civilisationen och draga däraf mycket lärdomar.»
»Men hur är det med dryckenskapen?» sporde jag.
»För en fem sex år sedan var den förskräcklig. Men
nu är det bra. Det finns knappt någon som öfverlastar sig.»
»Hvad beror den förändringen på?»
»På väckelsen, det förstås.»
»Hvilken väckelse?»
»Jo, genom prinsen. Så mycket godt som han har
gjort bland fjällfolket — och som han är af hållen.»
Och det sorgsna ansiktet lystes upp vid minnet af den
furstlige missionären, som utan tanke på egen bekvämlighet,
utan tanke på hvad världen må säga, manligt och enkelt
med oförtröttadt nit verkar bland fjällets bortglömda barn...
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
